lördag 15 januari 2011

Vårväder och trånga jackor

Tog just en promenad med hundarna i det milda vädret. Termometern visar nu endast -10 grader och det är rena värmeböljan jämfört med de -22 grader som vi hade i morse.

Eftersom jag har blivit lite... hmmm... smällfet har jag haft jackproblem. Antingen är de tighta i ärmarna eller så går de inte igen över rumpan. Fick därför stort huvudbry i morse när det var så kallt. Vad tusan skulle jag ha på mig? Gjorde en raid i garderoberna och hittade en grå halvlång dunjacka som jag inte ens kom ihåg att jag hade. Bra vidd i ärmarna och gick att stänga, om än med viss svårighet. Helt perfekt! Med pälsmössa, graningekängor och tumhandskar i skinn var jag rustad för polarexpedition. Synd bara att jag glömde täckbyxorna...

Imorgon blir det takskottning i stugan. Spännande att testa en ny anordning som makens arbetskamrat tillverkat. Tänk er en stor osthyvel som man drar från takkanten upp till nock. Sen en pressenning som snön kanar ner på. Ja då förstår ni! Återkommer med en rapport om hur det funkade.

200

Detta är mitt tvåhundrade inlägg.

Hipp hipp hurra!

Det bloggen egentligen är avsedd att handla om får ni vänta på ännu en tid. Enligt operationsplaneraren blir det sannolikt i maj.

Fram till dess fortsätter jag som vanligt. Jag hinner nog med ett hundratal nonsensinlägg till innan det blir skarpt läge.


Svamp

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att plocka svamp. Förmodligen för att jag inte tyckte om det när jag var barn och för att jag var 30+ första gången jag smakade kantareller.

Ikväll åt vi köttfärsbiffar, ugnsrostade rotsaker och trattkantarellsås och det är gott!! (Svampen delade lillebror med sambo så generöst med sig av efter en tur i höstas)

Nu skulle jag vilja lära mig. Jag vet inte ett vitten om var man hittar svamp eller vilka som går att äta. Just trattisar känns extra läskigt för en novis eftersom man KAN förväxla dem med toppig giftspindling. De växer i samma miljö som trattisar och är en av våra farligaste svampar. Giftet i dem heter orellanin och har främst en njurskadande effekt. Eftersom orellanin inte förstörs vid upphettning spelar det ingen roll att man har tillagat svampen. De är dessutom luriga på så vis att förgiftningssymptom visar sig först efter 3-7 dagar, ibland ända upp till 14 dagar. Då är det ofta redan för sent att reparera skador på njurarna.

Jahapp, det ska vara jag för att få en fantastiskt god middag till rena skräckhistorien!

fredag 14 januari 2011

Fredagssysslor

Idag har jag, under inre protester, plockat bort julen. Jag ogillar verkligen det! Inte för att jag pyntar mycket hemma, men det är ändå så tråkigt att ta bort stjärnan och ljusstakarna. De där vita ikealamporna i köksfönstret har ju inte alls lika mysigt ljus.

Just nu har de dessutom bara halvt ljus... Två lampor har plötsligt blivit en, och det är inte alls på något romantiskt vis. En av lamporna är helt enkelt borta! Jag tror inte att jag känner någon annan som lyckats slarva bort en lampa på mindre än två månader.

Förhoppningsvis tinar den fram till våren, för nu är det oacceptabelt osymmetriskt i mitt köksfönster!

Uppdatering
Nu hade jag lite bråttom... Jag vet att det heter asymmetriskt. Så här fult är det i alla fall.

måndag 10 januari 2011

Nu är glada julen slut, slut, slut...

...och det är dags för vardagen igen. Jag har visserligen jobbat nästan alla mellandagar, men ingen vecka har ju varit femdagars, så det har känts lindrigt ändå.

De lediga dagarna har bestått av ömsom latande, ömsom hårt kroppsarbete. Vi har piffat upp i tjejernas rum genom att rensa ordentligt och måla väggarna. Av målararbetet gjorde de det mesta själv. Jag bistod lite med maskering och drog något enstaka pensel-/rollerdrag. Plockandet och sorterandet däremot kunde jag inte låta bli att lägga mig i. Tänk om de skulle göra sig av med någon skatt? =) Många säckar till återvinning och röda korset blev det i alla fall. (När jag har hämtat mig ska jag försöka fortsätta på samma linje i hela huset). T har två grå och två rosa väggar i sitt rum och S valde ljusgrått med en mörklila fondvägg. Sedan har vi bytt möbler med varann för att få mer enhetliga färgskalor. Det enda som fattas nu är mattor och lite småprylar till väggarna, sen ser de ut som två riktiga tonårsrum och inte loppmarknader som innan.

Ikväll hade jag tänkt åka på turné med alla säckarna, men latmasken tog min kropp i besittning igen. De är ju så tjusiga i all sin svarta plastighet i hallen så de får stå kvar någon dag till.

tisdag 28 december 2010

God fortsättning!

Nu är julen förbi och den har varit härlig!

Jag har dock inget spännande att berätta, så jag återkommer på det nya året.

söndag 12 december 2010

Granen är fortfarande naken...

...och ligger dessutom kvar i sin låda. Jag har varit alldeles för lat idag för att fixa med den. Inte har jag tillverkat mer godis heller. Det enda vettiga jag har uträttat idag är att skjutsa E till karategradering (som han naturligtvis klarade galant - nu är han orangebältare), promenera hundar och laga middag.

Resten av dagen har jag suttit klistrad vid datorskärmen. TV-serier och pysselbloggar har avlöst varandra. Nu är jag superinspirerad att tillverka såväl minijulgranar med tillhörande pynt som tändsticksaskar och julkort, men om jag känner mig själv rätt kommer jag inte längre än till planeringsstadiet. Jag behöver verkligen röja upp i mitt hobbyrum nu! Det är ju tragiskt att lite stök ska få hämma kreativiteten på det här viset.

lördag 11 december 2010

Godis i natten

Det är sent men ändå lyser en liten flitens lampa i vårt hem. Jag och S kokar julgodis så att det står härliga till!

En sort är färdig, provsmakad och med beröm godkänd. En annan är halvfärdig och svalnar ute. Den ska rullas och doppas i choklad innan den kan kallas klar.

Blir den lika god som den första kan vi definitivt vara nöjda med kvällens insats!

Imorgon väntar ytterligare tre godissorter och en naken gran.

Tredje advent verkar inte bjuda på tristess, den saken är klar!

Uppdatering: Ajdå! Den blev alldeles för god! Nu kommer den ju inte att räcka ända fram till jul! Prutt!

Tjäärlek

Tänk en så älskvärd make jag har!

Han till och med svettas tjäärlek*!




*ska uttalas som det är stavat, med tj och långt ä-ljud, à la Idol-Geir (som sa det i varje program, minst en gång men gärna fler)

Grilloumi...lett?

Eftersom jag inte gillar kött brukar jag steka halloumi till mig när övriga familjen äter kött. Idag på Maxi såg jag att det finns något som heter Grilloumi och är avsett för grill och stekning. Det lät ju bra, så jag slog till.

Så här såg det ut i stekpannan när jag hade skivat och slängt i den.



Allt smälte ihop till en grilloumilett!

Note to self: köp den inte till grillen till sommaren!

Men till den stackars ostens försvar måste jag erkänna att den var jättegod!

Grattis Jay!

Inte helt oväntat vann han Idol 2010. Han gjorde ett bra jobb, men tyvärr var inte vinnarlåten någon höjdare. Den var ganska blaskig och inget man minns så här dagen efter.

Det ska bli intressant att höra hur hans skiva kommer att låta. Jag har en känsla av att jag kommer att gilla den. Det förutsätter förstås att det även i år blir låtar som passar vinnarens stil och inte som från början, då det var samma låtmaterial oavsett vem som vann.

Hoppas också att det går bättre för Jay än för Erik som vann förra året. Han försvann ju som en avlöning, stackarn.

fredag 10 december 2010

Nedräkning

Sitter och väntar på Idolfinalen med blandade känslor.

Detta är höjdpunkten på hela säsongen, men samtidigt betyder det ju att allt det där roliga man haft i väntetiden tar slut ganska abrupt

Idolfinal är ungefär som julafton.

Och det är Jay Smith som är tomten!

När man inte vet att man vet det man vet

För några veckor sen tittade jag och maken på Postkodmiljonären. En fråga var "Vad heter huvudstaden i Indonesien?" "Jakarta!" skrek jag innan svarsalternativen ens hunnit dyka upp. Maken tittar förvånat på mig och frågar "hur fan visste du det?". De andra alternativen kommer jag inte ihåg på rak arm, men Manila och Kuala Lumpur tror jag var med. "För att de andra ligger i Filippinerna och Malaysia" svarade jag och klämde i med den fjärde också, vilken den nu var.

När jag hade svarat var jag lika förvånad själv. Jag är urkass på geografi och trodde inte för ett ögonblick att jag hade rätt. Men se det hade jag! På alla fyra!

Igår hände en liknande sak. En arbetskamrat ropade ut i fikarummet "I vilken delstat är det nu Detroit ligger?" Blixtsnabbt och utan att jag hann tänka svarar min mun "Michigan!". "Javisstja" säger hon. "Va?? Är det RÄTT?" säger jag. Michigan liksom... Medvetet vet jag inte ens att det är en stat. Kunde lika gärna vara en stad, vad mig anbelangar.

Tänk om jag kunde knuffa ut detta vetande som jag inte har någon nytta av eller ens vet att jag besitter till förmån för sådant som jag verkligen behöver veta.

Hjärnan är en makalös manick!

Humor, eller?

Idag träffade jag två personer i jobbet. En av dem har jag pratat med i telefon flera gånger men vi har aldrig setts tidigare. Till saken hör också att jag för det mesta bara pratar med folk via mail eller i telefon, mer sällan i verkliga livet.

När vi hade diskuterat färdigt dagens aktualiteter sa den som jag haft telefonkontakt med: "Vad trevligt att få ett ansikte till rösten. Man hör ju ofta ditt namn nämnas också, men jag visste ju inte hur du ser ut."

"Nä" svarade jag "jag är ju lite som Jesus."

De tittade på varandra, log lite ansträngt och jag insåg att de undrade vad jag var för en kuf. Varför utgår jag ofta ifrån att folk tänker som jag och har hört det jag har hört?

"Ja folk har hört talas om mig men ingen har sett mig..." förklarade jag besvärat.

"Haha, ja du menade såå" sa de och verkade lättade.

Ett skämt som man måste förklara faller ganska platt, eller hur?

Uppdatering: Jag hade dessutom hjälpt dem med en sak, så de kanske drog ytterligare växlar på min Jesusliknelse än vad jag själv gjorde. Att jag skulle vara Guds gåva till mänskligheten... eller något.