Idag fick jag ett brev från SOS-Barnbyar som berättade att mitt fadderbarn Segundo i Ecuador ska flytta från barnbyn. Hans pappa har fått ordning på sitt liv igen och kan nu ta hand om sina barn själv. Jag är naturligtvis glad för att Segundo fått tillbaka sin biologiska familj och släkt, men jag kommer också att sakna honom. Det har varit så kul att få foton och brev som visat hur han vuxit och utvecklats under dessa sex år som han varit en liten, liten gnutta "min".
Men världen är fortfarande full av barn i behov av någon som bidrar till att förse dem med livets nödtorft. En av dem heter Miriam, är elva år och bor i samma barnby som Segundo. Jag kommer i fortsättningen att vara hennes fadder istället och jag ser fram emot att få veta mer om henne. Fotot jag fått visar en liten, späd tjej med stort huvud och ett ansikte som ser betydligt äldre ut än en elvaårings.
Tänk om man var stormrik och kunde hjälpa många fler! Men om jag kan göra skillnad i ett enda barns liv är jag nöjd med det.
Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Tänk på det!
måndag 29 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Våffelkalas hos låtsasfotografen
Igår hade vi en otroligt spännande gäst i tjejklubben. Den fantastiska fotografen Elin Berge kom och visade sina bilder från utställningen/boken "Drottninglandet". Hon hade också mycket intressant att berätta om sina möten med några av de thailändska kvinnor som lever här i Västerbottens inland tillsammans med svenska män. Jag, som inte lyckats så bra som jag skulle önska med min fördomsfrihet, fick mig en tankeställare. Särskilt när hon sa att hon insett att hennes (och även min) syn på vad kärlek är inte nödvändigtvis måste vara den enda rätta. Vid en första anblick såg flera av hennes foton ganska "alldagliga" ut, men när hon talade om vad hon velat fånga och förmedla med bilderna såg jag dem på ett helt annat sätt. Som en av tjejerna sa att hennes kollega sagt: "Hon är fanimej ett geni!"
Inspirerad av detta agerade jag porträttfotograf ikväll. Brorsan behövde ett foto till ett CV och jag riggade en nästintill studiolik miljö! (Placerade honom på en köksstol och tände "bonnlyset" i taket). Av tjugotalet tagna bilder blev faktiskt ett par av dem rätt hyfsade. Även om jag inte tillnärmelsevis kan mäta mig med Elin blev jag ganska nöjd ändå. Det mesta har jag nog att tacka min fiiina kamera för. Det är en Nikon D60 om någon undrar. Observera dock att de bilder som jag brukar lägga in här är tagna med min mobiltelefon SonyEricsson C901 och inte med systemkameran.
Jag är inte bara fotograf - jag är våffelkock också. Innan vi började fotosessionen värmde vi upp med våfflor för att hedra vår fru... Eller varför man nu äter våfflor just denna dag... Gott var det i alla fall! Rutiga kokboken har ett superbra recept på enkla frasvåfflor. Det är ingredienser som man alltid har hemma och det är nästan lättare att vispa ihop smeten än att blanda färdigt våffelpulver med vatten. Dessutom blir de om inte godare så i alla fall lika goda som halvfabrikatet. Bäst av allt är ändå att man slipper onödiga tillsatser. Testa vettja!
Enkla frasvåfflor (10 st enl kokboken men i mitt våffeljärn blir det 8 st)
Inspirerad av detta agerade jag porträttfotograf ikväll. Brorsan behövde ett foto till ett CV och jag riggade en nästintill studiolik miljö! (Placerade honom på en köksstol och tände "bonnlyset" i taket). Av tjugotalet tagna bilder blev faktiskt ett par av dem rätt hyfsade. Även om jag inte tillnärmelsevis kan mäta mig med Elin blev jag ganska nöjd ändå. Det mesta har jag nog att tacka min fiiina kamera för. Det är en Nikon D60 om någon undrar. Observera dock att de bilder som jag brukar lägga in här är tagna med min mobiltelefon SonyEricsson C901 och inte med systemkameran.
Jag är inte bara fotograf - jag är våffelkock också. Innan vi började fotosessionen värmde vi upp med våfflor för att hedra vår fru... Eller varför man nu äter våfflor just denna dag... Gott var det i alla fall! Rutiga kokboken har ett superbra recept på enkla frasvåfflor. Det är ingredienser som man alltid har hemma och det är nästan lättare att vispa ihop smeten än att blanda färdigt våffelpulver med vatten. Dessutom blir de om inte godare så i alla fall lika goda som halvfabrikatet. Bäst av allt är ändå att man slipper onödiga tillsatser. Testa vettja!
Enkla frasvåfflor (10 st enl kokboken men i mitt våffeljärn blir det 8 st)
| 100 g | margarin eller smör |
| 2 1/2 dl | vatten |
| 3 1/2 dl | vetemjöl |
| 2 dl | mjölk |
| 2 tsk | bakpulver |
- Smält matfettet och låt det svalna. (Jag använder flytande margarin - går snabbare)
- Rör samman vattnet, mjölet, mjölken och bakpulvret till en slät smet. (Jag börjar med att blanda mjöl och bakpulver, sen tillsätter jag hälften av vätskan och vispar smeten jämn. Häller sen i resten av vätskan.)
- Tillsätt det avsvalnade matfettet.
- Värm upp våffeljärnet och smörj det med lite matfett till första laggen och därefter om det behövs till de övriga laggarna. (I mitt teflonjärn behövs inget extra fett)
- Grädda våfflorna vackert guldgula. Lägg dem på galler om de inte kan ätas nygräddade. (Staplar man dem på varandra blir de som bekant mjuka. Jag brukar ha dem på galler i ugnen på 100 grader tills alla är färdiga. Trist om våffelkocken måste äta ensam när alla andra är klara.)
måndag 22 mars 2010
Hemavan
Vilken fantastisk helg jag har haft! Vi var fyra tjejer från min klubb och sju från klubben i Mo i Rana som träffades i Hemavan för skidåkning, umgänge och partaj.
Vi åkte upp på fredag morgon. Eftersom vi stannade för lunch och fick ta det lite långsamt på grund av snörök var vi inte framme och incheckade i stugan förrän halv fyra. Liftkorten är ganska dyra där, så jag tyckte inte att det var någon idé att åka upp i backen eftersom vi hade bjudit in de norska tjejerna på fördrink kl sju. Jag och en annan tjej gick istället och inhandlade frukost, vilade och gjorde oss i ordning inför kvällen.
Norskorna kom och vi fann varann direkt trots en del språkförbistringar. Vilka otroligt härliga människor! Vi hade bord på restaurang Nanna där vi åt goda pizzor och blev sittande längre än personalen hade önskat. Nåja, de klagade inte så fasligt eftersom drinkar beställdes in på löpande band. Efter maten var det tänkt att vi skulle gå på Stockstugan, men där var det en timmes kö så vi gick till Trolltunet istället. Vem stod i baren där om inte Stig Strand i egen hög person. (Han är betydligt mindre än jag trodde). Det var ett mysigt ställe och vi buggade, skrattade, pratade massor och drack Minttu. Jag har faktiskt aldrig smakat det förr och måste erkänna att det är överreklamerat. Tandkrämsvatten! Vid tvåtiden gick vi tillbaka till stugan och där var det ingen som ville gå och lägga sig. Inte förrän klockan fyra var det tyst och släckt.
Nästa morgon gick reveljen klockan åtta och det var dags för skidåkning. Vädret var helt underbart. Soligt, ca -7 grader och nästan vindstilla. Från vägen ser inte backarna så märkvärdiga ut, men det får man inte låta sig luras av. När man kommer över krönet i Centrumliften breder hela den fantastiska fjällvärlden ut sig. Jag blev nästan religiös på kuppen. Så otroligt vackert!
Vi tog Kungsliften upp på kalfjället och sen var det åkning för hela slanten. Perfekt före så när som på att det hade kunnat vara en liten aning mindre lössnö i backen. Den var tung trots att det inte var tö och när man är så otränad som jag blir det rätt jobbigt. Bortsett från en lunchpaus på ca 45 min åkte vi hela dagen. Sista åket var jag så darrig i benen att jag trodde att jag skulle ramla ihop.
Efter åkningen tog vi en paus på after skin i Centrumhuset. Det var uppenbarligen inte dit man skulle gå om man ville ha röj. Det var mest barnfamiljer där och underhållningen bestod av en norsk trubadurduo som verkade lite trött. Eftersom en av damerna gav upp skidorna efter lunchen var inte Högfjällshotellet ett alternativ då man helst tar sig dit via liften. Nåväl, vi var nöjda ändå eftersom vi inte skulle bli långvariga.
Väl tillbaka i stugan blev det bastubad och partypiff. Två av tjejerna gjorde en supergod gulaschsoppa som vi bjöd norskorna på och sen gick vi till Stockstugan. Trots det trevliga sällskapet var det inte så kul där, så vi gick hem före ett. Jag antar att vi var lite för trötta för att roa oss ordentligt.
På söndag städade vi i stugan och sen åkte vi hem. Kvällen tillbringade jag i ryggläge i soffan. Fullständigt slut men jättenöjd! Nästa år hänger jag definitivt med igen!
Vi åkte upp på fredag morgon. Eftersom vi stannade för lunch och fick ta det lite långsamt på grund av snörök var vi inte framme och incheckade i stugan förrän halv fyra. Liftkorten är ganska dyra där, så jag tyckte inte att det var någon idé att åka upp i backen eftersom vi hade bjudit in de norska tjejerna på fördrink kl sju. Jag och en annan tjej gick istället och inhandlade frukost, vilade och gjorde oss i ordning inför kvällen.
Norskorna kom och vi fann varann direkt trots en del språkförbistringar. Vilka otroligt härliga människor! Vi hade bord på restaurang Nanna där vi åt goda pizzor och blev sittande längre än personalen hade önskat. Nåja, de klagade inte så fasligt eftersom drinkar beställdes in på löpande band. Efter maten var det tänkt att vi skulle gå på Stockstugan, men där var det en timmes kö så vi gick till Trolltunet istället. Vem stod i baren där om inte Stig Strand i egen hög person. (Han är betydligt mindre än jag trodde). Det var ett mysigt ställe och vi buggade, skrattade, pratade massor och drack Minttu. Jag har faktiskt aldrig smakat det förr och måste erkänna att det är överreklamerat. Tandkrämsvatten! Vid tvåtiden gick vi tillbaka till stugan och där var det ingen som ville gå och lägga sig. Inte förrän klockan fyra var det tyst och släckt.
Nästa morgon gick reveljen klockan åtta och det var dags för skidåkning. Vädret var helt underbart. Soligt, ca -7 grader och nästan vindstilla. Från vägen ser inte backarna så märkvärdiga ut, men det får man inte låta sig luras av. När man kommer över krönet i Centrumliften breder hela den fantastiska fjällvärlden ut sig. Jag blev nästan religiös på kuppen. Så otroligt vackert!
Vi tog Kungsliften upp på kalfjället och sen var det åkning för hela slanten. Perfekt före så när som på att det hade kunnat vara en liten aning mindre lössnö i backen. Den var tung trots att det inte var tö och när man är så otränad som jag blir det rätt jobbigt. Bortsett från en lunchpaus på ca 45 min åkte vi hela dagen. Sista åket var jag så darrig i benen att jag trodde att jag skulle ramla ihop.
Efter åkningen tog vi en paus på after skin i Centrumhuset. Det var uppenbarligen inte dit man skulle gå om man ville ha röj. Det var mest barnfamiljer där och underhållningen bestod av en norsk trubadurduo som verkade lite trött. Eftersom en av damerna gav upp skidorna efter lunchen var inte Högfjällshotellet ett alternativ då man helst tar sig dit via liften. Nåväl, vi var nöjda ändå eftersom vi inte skulle bli långvariga.
Väl tillbaka i stugan blev det bastubad och partypiff. Två av tjejerna gjorde en supergod gulaschsoppa som vi bjöd norskorna på och sen gick vi till Stockstugan. Trots det trevliga sällskapet var det inte så kul där, så vi gick hem före ett. Jag antar att vi var lite för trötta för att roa oss ordentligt.
På söndag städade vi i stugan och sen åkte vi hem. Kvällen tillbringade jag i ryggläge i soffan. Fullständigt slut men jättenöjd! Nästa år hänger jag definitivt med igen!
torsdag 18 mars 2010
Kvartalsbesiktning och resefix
Idag träffade jag onkologläkaren för en kvartalsbesiktning. Hon klämde, lyssnade, kollade blodtryck och så fick jag mina provsvar. Det fanns inga knölar där det inte ska vara några, lungor och hjärta fungerar som de ska och alla blodprov var bra så när som på hemoglobinet som seeeegar sig uppåt. Det var nu 111 och jag kommer alltså fortfarande undan med "jag är inte lat, jag har dåliga blodvärden!" Jag frågade henne om hon hade någon åsikt om de nya forskningsrönen som visar att dagligt intag av värktabletter med acetylsalicylsyra kan vara mirakulöst bra när det gäller att förhindra återfall av bröstcancer. Svaret var att hon inte hunnit sätta sig in i frågan tillräckligt men att det i alla fall inte kan göra någon skada, så nu ska jag köpa upp mig på ett lager av dylik medusin. Hon remitterade mig också till kirurgen för borttagning av min port-à-cath och jag hoppas innerligt att väntetiden inte blir så lång. Den gör visserligen inte ont längre (som den gjort i 9 månader av de 14 jag haft den) men den är rätt missklädsam. Enda fördelen med att jag gått upp så mycket i vikt är att den blivit inbäddad i fett och inte syns lika mycket längre. Först när jag fick den, för ca 11 kg sedan, såg den ut som ett dåligt exempel på body modification.
Det allra mest positiva med besöket var i alla fall att jag fick veta att jag fått felaktig information från en kirurg i början av min "resa". Enligt honom löpte jag en 6 - 10 gånger större risk än genomsnittskvinnan att få cancer i det kvarvarande bröstet. Detta visade sig vara helt felaktigt om man får tro alla de onkologer som konsulterats. Den korrekta siffran ska vara 2 - 3 gånger större. När jag har smält informationen kan jag förhoppningsvis sluta tänka på min enda stackars tutte som en tidsinställd bomb. Om vi blir vänner till slut återstår att se, men jag tror i alla fall att det blir lättare att acceptera att den ska hänga med ett tag till.
Efter jobbet har jag ägnat mig åt en massa fixande inför morgondagens Hemavanresa. Jag är expert på att skjuta upp saker till sista stund, så det har varit mycket att stå i. Nu tror jag i alla fall att jag har läget under kontroll. Skidglasögon är hämtade hos lillebror (hittar inte mina egna i röran), lite granatäppel/lime/citronvodka är inköpt för trevliga drinkar, kläderna är tvättade och det som hunnit torka ligger i resväskan. Klockan 8:10 ska jag stå redo på parkeringen med all min packning och sedan bär det iväg.
Lustigt det där med skidresor förresten... När annars har man täckbyxor, hjälm, bikini och festkläder i samma packning? Eller nä, något svar på den frågan vill jag nog egentligen inte ha!
Det allra mest positiva med besöket var i alla fall att jag fick veta att jag fått felaktig information från en kirurg i början av min "resa". Enligt honom löpte jag en 6 - 10 gånger större risk än genomsnittskvinnan att få cancer i det kvarvarande bröstet. Detta visade sig vara helt felaktigt om man får tro alla de onkologer som konsulterats. Den korrekta siffran ska vara 2 - 3 gånger större. När jag har smält informationen kan jag förhoppningsvis sluta tänka på min enda stackars tutte som en tidsinställd bomb. Om vi blir vänner till slut återstår att se, men jag tror i alla fall att det blir lättare att acceptera att den ska hänga med ett tag till.
Efter jobbet har jag ägnat mig åt en massa fixande inför morgondagens Hemavanresa. Jag är expert på att skjuta upp saker till sista stund, så det har varit mycket att stå i. Nu tror jag i alla fall att jag har läget under kontroll. Skidglasögon är hämtade hos lillebror (hittar inte mina egna i röran), lite granatäppel/lime/citronvodka är inköpt för trevliga drinkar, kläderna är tvättade och det som hunnit torka ligger i resväskan. Klockan 8:10 ska jag stå redo på parkeringen med all min packning och sedan bär det iväg.
Lustigt det där med skidresor förresten... När annars har man täckbyxor, hjälm, bikini och festkläder i samma packning? Eller nä, något svar på den frågan vill jag nog egentligen inte ha!
onsdag 17 mars 2010
Hjärtflödesundersökning, pysselkalas och gamla maskiner
Idag var jag och gjorde min femte och förhoppningsvis sista hjärtflödesundersökning på nukleärmedicin. Det gjorde mycket ondare än vanligt att ha nålen i armen idag. Som grädde på moset fick jag dessutom ha den i 45 min istället för vanliga 30 då det var mycket folk. Jag minns inte om jag skrivit om det tidigare och är lite för lat för att blicka tillbaka... Men undersökningen går i alla fall ut på att man får en isotop inspruttad i blodomloppet och sen kollar man hjärtat med gammakamera. Detta eftersom Herceptinet jag fått kan orsaka bl a hjärtflimmer, om än i sällsynta fall. Svar på undersökningen får jag imorgon då det är dags att träffa min onkologläkare igen. Har en lång lista på en massa andra saker att fråga henne om också. Jag är ju färdigbehandlad nu och känner att jag inte har riktig koll på vad som kommer att hända härnäst och hur jag kommer att följas upp de närmaste åren.
På kvällen var jag på pysselkalas hos Marie som fyllde hela 28 år. Himla kul idé måste jag säga. Jag gjorde några kort medan de flesta andra virkade eller stickade. Vi bjöds också på en smaskig paj, goda bullar och godis.
Tyvärr var jag den första att lämna kalaset (trots att jag kom trekvart för sent) eftersom jag fick ett oroande samtal hemifrån om en tvättmaskin som slog av sig själv mitt i ett viktigt program. Inte så att någon bad mig komma hem alltså, utan de ville bara veta om jag hade slagit av maskinen. Men som det kontrollfreak jag är kunde jag ju ändå inte låta bli att åka och styra upp situationen. Med risk för att komma med helt ogrundade anklagelser misstänker jag att det kan ha varit en liten maskinist som råkat komma åt någon knapp, för när jag rattat lite fungerade den precis (lika dåligt) som vanligt. Nåväl, den har trots allt tjänat troget i sisådär 25 år, så den kanske förtjänar att pensioneras nu. Diskmaskinen och torkskåpet spelar tyvärr i samma division de också. Det blir en dyr historia. Tänkte säga att det är tur att vi annars har nya vitvaror, men så insåg jag snabbt att spis, kyl och frys faktiskt köptes in för 10 år sedan. Det är ju ingen nyhet att nyare mackapärer har betydligt kortare livslängd, så det skulle inte förvåna mig om hela maskinparken gav upp samtidigt.
Man ska tänka positivt! Jorå!
På kvällen var jag på pysselkalas hos Marie som fyllde hela 28 år. Himla kul idé måste jag säga. Jag gjorde några kort medan de flesta andra virkade eller stickade. Vi bjöds också på en smaskig paj, goda bullar och godis.
Tyvärr var jag den första att lämna kalaset (trots att jag kom trekvart för sent) eftersom jag fick ett oroande samtal hemifrån om en tvättmaskin som slog av sig själv mitt i ett viktigt program. Inte så att någon bad mig komma hem alltså, utan de ville bara veta om jag hade slagit av maskinen. Men som det kontrollfreak jag är kunde jag ju ändå inte låta bli att åka och styra upp situationen. Med risk för att komma med helt ogrundade anklagelser misstänker jag att det kan ha varit en liten maskinist som råkat komma åt någon knapp, för när jag rattat lite fungerade den precis (lika dåligt) som vanligt. Nåväl, den har trots allt tjänat troget i sisådär 25 år, så den kanske förtjänar att pensioneras nu. Diskmaskinen och torkskåpet spelar tyvärr i samma division de också. Det blir en dyr historia. Tänkte säga att det är tur att vi annars har nya vitvaror, men så insåg jag snabbt att spis, kyl och frys faktiskt köptes in för 10 år sedan. Det är ju ingen nyhet att nyare mackapärer har betydligt kortare livslängd, så det skulle inte förvåna mig om hela maskinparken gav upp samtidigt.
Man ska tänka positivt! Jorå!
måndag 15 mars 2010
Sportiga sportlovet
I år gjorde sportlovet skäl för sitt namn. Jag har tittat på massor av sport på TV! Vasalopp, skidskytte, femmil och tremil och alla alpina discipliner i världscupfinalen.
Nä skämt åsido, jag har faktiskt också alldeles själv åkt slalom, spelat curling och åkt längdskidor. (Eller snarare hasat längdskidor. Att säga att jag åker är en förolämpning mot dem som faktiskt gör det).
Sedan har jag dessutom skottat en massa och även om det inte finns med på IOK:s lista över aktuella OS-grenar är det galet jobbigt! Jag och maken hyste en naiv förhoppning om att vi kunde få ett enmeterslager snö från stugtaket att mirakulöst rasa ner genom att "såga" igenom hela snösjoket med ett rep. Tänk er situps från liggande till stående så får ni en ganska bra bild av hur vi såg ut. När vi sågat färdigt stod vi i spänd förväntan och stirrade på taket. Och stirrade lite till. Om snön kom ner? Nähädå! Den fick vi snällt skotta ner i alla fall.
Men åter till curlingen. Det var fantastiskt roligt! Första stegen på isen kände jag mig som Bambi, men när jag fick kläm på hur man tar sig fram på skorna gick det som en dans. Att sopa var definitivt inte lika enkelt som det ser ut på tv och att "slå" eller vad det kallas var ingen barnlek det heller. Vi hade dock en väldigt trevlig instruktör och efter en timmes coachning lyckades vi alla nio få iväg våra stenar i någorlunda rätt riktning. Visst kanades det fram på både knän och rumpor, men det är ju lyckligtvis ingen estetikbedömning i denna sport. Mitt lag vann i alla fall till slut, men det var inte tack vare mig.
Förutom all fysisk aktivitet har jag också trimmat hjärnan med ett hundratal sudoku. För att därefter dränka den i ett par melodifestivaler. Recensionerna av dem låter jag bli denna gång. Rätt låt vann ju!
Den lille hunden ville gräva ett hål.
S bestämde sig för att hjälpa till och det blev ett stort, djupt sådant. Det är galet mycket snö i år!
Några promenader blev det också. Visst är det vackert?
Tjusiga isgardiner dekorerar altantaket. Vårvintern här i norr är för härlig!
Nä skämt åsido, jag har faktiskt också alldeles själv åkt slalom, spelat curling och åkt längdskidor. (Eller snarare hasat längdskidor. Att säga att jag åker är en förolämpning mot dem som faktiskt gör det).
Sedan har jag dessutom skottat en massa och även om det inte finns med på IOK:s lista över aktuella OS-grenar är det galet jobbigt! Jag och maken hyste en naiv förhoppning om att vi kunde få ett enmeterslager snö från stugtaket att mirakulöst rasa ner genom att "såga" igenom hela snösjoket med ett rep. Tänk er situps från liggande till stående så får ni en ganska bra bild av hur vi såg ut. När vi sågat färdigt stod vi i spänd förväntan och stirrade på taket. Och stirrade lite till. Om snön kom ner? Nähädå! Den fick vi snällt skotta ner i alla fall.
Men åter till curlingen. Det var fantastiskt roligt! Första stegen på isen kände jag mig som Bambi, men när jag fick kläm på hur man tar sig fram på skorna gick det som en dans. Att sopa var definitivt inte lika enkelt som det ser ut på tv och att "slå" eller vad det kallas var ingen barnlek det heller. Vi hade dock en väldigt trevlig instruktör och efter en timmes coachning lyckades vi alla nio få iväg våra stenar i någorlunda rätt riktning. Visst kanades det fram på både knän och rumpor, men det är ju lyckligtvis ingen estetikbedömning i denna sport. Mitt lag vann i alla fall till slut, men det var inte tack vare mig.
Förutom all fysisk aktivitet har jag också trimmat hjärnan med ett hundratal sudoku. För att därefter dränka den i ett par melodifestivaler. Recensionerna av dem låter jag bli denna gång. Rätt låt vann ju!
Den lille hunden ville gräva ett hål.
S bestämde sig för att hjälpa till och det blev ett stort, djupt sådant. Det är galet mycket snö i år!
Några promenader blev det också. Visst är det vackert?
Tjusiga isgardiner dekorerar altantaket. Vårvintern här i norr är för härlig!
fredag 5 mars 2010
Dofter, lukter, odörer och stank...
Näst efter syn och hörsel är luktsinnet det jag skulle sakna mest om jag blev av med det. Smaksinnet har jag provat på att leva utan, och även om det var tråkigt var det uthärdligt. Känsel saknar jag både här och där - i betydelsen att jag inte har den, inte att jag längtar efter den - och det är inget jag funderar så hemskt mycket på.
Luktsinnet däremot värderar jag som sagt väldigt högt. Just att det är så starkt förknippat med minnet tycker jag är intressant. För ett par år sen var jag på ICA och luktade på olika schampon. Sniffade på ett av märket Naturelle och konstaterade att det luktade Öland. Jag var där på klassresa 1988 och måste ju ha använt det då. Inte tusan minns jag annars vad jag använde för schampo för 20 år sen.
Av alla dofter i hela världen kan jag nämna tre som står över alla andra; nyduschad make, rena lakan och nybakat bröd. Jag har ofta önskat att man skulle kunna tappa någon av dem på flaska. Döm därför om min förvåning när jag, i väntan på flyget, flanerar runt i taxfreebutiken på flygplatsen och hittar en parfym som heter "Fresh laundry". Helt fantastisk! Den står definitivt på önskelistan till nästa bemärkelsedag. Samma märke (CLEAN) hade även dofterna "Warm cotton" och "Shower fresh" som doftade ljuvligt även de.
Apropå att tappa dem på flaska - jag kan som sagt gärna använda "renalakandoft" som parfym, men nybakat bröd skulle jag bara sniffa på - inte spraya på mig.
En annan sak som är intressant är bruket av orden i rubriken. Om jag bara utgår från mig själv skulle jag säga att en doft är något angenämt, en lukt kan vara både plus och minus, d v s man kan säga att något luktar gott och något luktar illa, en odör är något ickepositivt och en stank är vedervärdig. Därför blir jag förvånad när jag i en tidningsartikel läser att "de boende kände en doft av brandrök". Måste forska vidare i det där!
En annan intressant sak med lukter är att man kan identifiera personer med hjälp av dem. Jag har t ex fått en kofta av min syster och trots att jag tvättat den flera gånger luktar den fortfarande som hon. När jag ska sortera tjejernas rena kläder kan jag nosa mig till vilka som är T:s och vilka som är S:s utifrån parfymerna de använder. De tvättas liksom aldrig ur helt. När min vän Å fyllde år var vi ett gäng tjejer som klädde ut oss till oigenkännlighet och åkte hem till henne för att kidnappa henne. Nu snackar vi skoteroveraller stoppade med kuddar, masker, nylonstrumpor över ansiktet och stora pälsmössor etc. Först såg hon lite osäker ut, sedan blundade hon, gick fram till oss var och en, sniffade lite och sa sedan "Det här är X, det här är Y, det här är Z" o s v och naturligtvis hade hon rätt varenda gång... Så mycket för den ansträngningen!
Jag har alltid påverkats mycket av lukter, trots att jag varken har särskilt bra luktsinne eller är allergisk, och kopplar en massa känslor till dem. Som så många andra tycker jag att kanelbullar luktar hemtrevligt, att popcorn luktar "roligheter" (som bio, tivoli etc) och att desinfektionsmedel luktar sjukdom. Men jag kan också bli riktigt förbannad av vissa lukter medan jag får genuina lyckokänslor av andra. Det behöver, intressant nog, inte vara så att "goda" lukter är positiva och "dåliga" negativa. T ex blir jag glad av lukten av gammal vinäger eftersom den påminner om marknaden i Spanien (stånden där de säljer bl a oliver) och arg av vaniljdoft eftersom den påminner om en bil som tillhörde mitt ex...
Jag är nog lite besatt av lukter och frågar ofta min man om jag luktar illa. Enligt hans utsago gör jag aldrig det, men kan det vara så att de rosafärgade glasögon som han ser mig igenom verkligen filtrerar eventuella odörer också?
Luktsinnet däremot värderar jag som sagt väldigt högt. Just att det är så starkt förknippat med minnet tycker jag är intressant. För ett par år sen var jag på ICA och luktade på olika schampon. Sniffade på ett av märket Naturelle och konstaterade att det luktade Öland. Jag var där på klassresa 1988 och måste ju ha använt det då. Inte tusan minns jag annars vad jag använde för schampo för 20 år sen.
Av alla dofter i hela världen kan jag nämna tre som står över alla andra; nyduschad make, rena lakan och nybakat bröd. Jag har ofta önskat att man skulle kunna tappa någon av dem på flaska. Döm därför om min förvåning när jag, i väntan på flyget, flanerar runt i taxfreebutiken på flygplatsen och hittar en parfym som heter "Fresh laundry". Helt fantastisk! Den står definitivt på önskelistan till nästa bemärkelsedag. Samma märke (CLEAN) hade även dofterna "Warm cotton" och "Shower fresh" som doftade ljuvligt även de.
Apropå att tappa dem på flaska - jag kan som sagt gärna använda "renalakandoft" som parfym, men nybakat bröd skulle jag bara sniffa på - inte spraya på mig.
En annan sak som är intressant är bruket av orden i rubriken. Om jag bara utgår från mig själv skulle jag säga att en doft är något angenämt, en lukt kan vara både plus och minus, d v s man kan säga att något luktar gott och något luktar illa, en odör är något ickepositivt och en stank är vedervärdig. Därför blir jag förvånad när jag i en tidningsartikel läser att "de boende kände en doft av brandrök". Måste forska vidare i det där!
En annan intressant sak med lukter är att man kan identifiera personer med hjälp av dem. Jag har t ex fått en kofta av min syster och trots att jag tvättat den flera gånger luktar den fortfarande som hon. När jag ska sortera tjejernas rena kläder kan jag nosa mig till vilka som är T:s och vilka som är S:s utifrån parfymerna de använder. De tvättas liksom aldrig ur helt. När min vän Å fyllde år var vi ett gäng tjejer som klädde ut oss till oigenkännlighet och åkte hem till henne för att kidnappa henne. Nu snackar vi skoteroveraller stoppade med kuddar, masker, nylonstrumpor över ansiktet och stora pälsmössor etc. Först såg hon lite osäker ut, sedan blundade hon, gick fram till oss var och en, sniffade lite och sa sedan "Det här är X, det här är Y, det här är Z" o s v och naturligtvis hade hon rätt varenda gång... Så mycket för den ansträngningen!
Jag har alltid påverkats mycket av lukter, trots att jag varken har särskilt bra luktsinne eller är allergisk, och kopplar en massa känslor till dem. Som så många andra tycker jag att kanelbullar luktar hemtrevligt, att popcorn luktar "roligheter" (som bio, tivoli etc) och att desinfektionsmedel luktar sjukdom. Men jag kan också bli riktigt förbannad av vissa lukter medan jag får genuina lyckokänslor av andra. Det behöver, intressant nog, inte vara så att "goda" lukter är positiva och "dåliga" negativa. T ex blir jag glad av lukten av gammal vinäger eftersom den påminner om marknaden i Spanien (stånden där de säljer bl a oliver) och arg av vaniljdoft eftersom den påminner om en bil som tillhörde mitt ex...
Jag är nog lite besatt av lukter och frågar ofta min man om jag luktar illa. Enligt hans utsago gör jag aldrig det, men kan det vara så att de rosafärgade glasögon som han ser mig igenom verkligen filtrerar eventuella odörer också?
Solsidan
Fy tusan så roliga de är, paren i Solsidan! Den där åldersnojan som Felix Herngrens rollfigur lider av i kvällens avsnitt kan jag definitivt identifiera mig med.
Barnkalasen som planeras av de nitiska mammorna däremot...
Herregud! Vad hände med varmkorv, tårta och fiskdamm?
Barnkalasen som planeras av de nitiska mammorna däremot...
Herregud! Vad hände med varmkorv, tårta och fiskdamm?
torsdag 4 mars 2010
Tung litteratur
Jag är ett stort fan av Nora Roberts. Det är härligt med författare som varierar sig och inte kör med samma genre hela tiden. Nora ägnar sig åt deckare, romantik och familjesagor som hon gärna kryddar med lite övernaturligheter.
Gemensamt för de av hennes verk jag hittills läst är att de är lättsamma. Språkmässigt alltså. Just nu läser jag en trilogi som heter Systrarna i Clare. Alla tre böckerna i en. Den väger 1463 gram (jo, jag har vägt den).
Då gäller det att inte somna när man läser liggande på rygg!
Gemensamt för de av hennes verk jag hittills läst är att de är lättsamma. Språkmässigt alltså. Just nu läser jag en trilogi som heter Systrarna i Clare. Alla tre böckerna i en. Den väger 1463 gram (jo, jag har vägt den).
Då gäller det att inte somna när man läser liggande på rygg!
Sportlov
Imorgon får jag sportlov för första gången sedan 1991 (då jag gick tredje året på gymnasiet). Det ska bli helt underbart att vara ledig. Jag har varit så trött på sistone, så till viss del kommer det nog att bli ett sovlov.
Några sportiga aktiviteter tänker jag i alla fall klämma in under veckan. Slalom är en och curling en annan. Det sistnämnda har jag aldrig provat förr, så det ska bli spännande.
Sedan har jag förstås ca 20 olästa böcker också. Och ungefär tusen ännu inte förverkligade pysselidéer.
Uttråkad lär jag inte bli!
Några sportiga aktiviteter tänker jag i alla fall klämma in under veckan. Slalom är en och curling en annan. Det sistnämnda har jag aldrig provat förr, så det ska bli spännande.
Sedan har jag förstås ca 20 olästa böcker också. Och ungefär tusen ännu inte förverkligade pysselidéer.
Uttråkad lär jag inte bli!
måndag 1 mars 2010
Döv eller bara dum...
Nyss ringde en tjej från ett företag. Hon bad att få prata med den som ansvarar för bredbandet hemma hos oss. Jag svarade att vi har gemensamt bredband i vår samfällighetsförening (kan inte förklara bättre än så eftersom jag själv inte fattar hur det ligger till...). Då säger hon: "Nämen nu tror jag inte att du förstår, jag menar, vem är liksom vårdnadshavare".
Jag blev helt förvirrad. Vårdnadshavare? Hade jag hört fel? Sa hon inte bredband? Sa hon något om barnen? Trodde hon att hon kommit till en galning som påstod att de har gemensamma barn i sin samfällighet?
Nä, hon sa faktiskt bredband och när hon förstod att vi inte är fria att välja leverantör själva ville hon inte störa längre och lade på.
Men jag förstår fortfarande inte det där med vårdnadshavare!
Jag blev helt förvirrad. Vårdnadshavare? Hade jag hört fel? Sa hon inte bredband? Sa hon något om barnen? Trodde hon att hon kommit till en galning som påstod att de har gemensamma barn i sin samfällighet?
Nä, hon sa faktiskt bredband och när hon förstod att vi inte är fria att välja leverantör själva ville hon inte störa längre och lade på.
Men jag förstår fortfarande inte det där med vårdnadshavare!
Nyinköpen
Nu är böckerna färdigmärkta och alla fula röda realappar bortklösta. De nya som åkte ner i korgen på fredagens bokshopping är:
"Lyckligt lottad" av Patricia Wood
"Sekten" av Meg Gardiner
"Inte ens det förflutna" av Anna Jansson
"Ormens tecken" av Raymond Khoury
"Mannyn i mitt liv" av Holly Peterson
"Nästa sak på min lista" av Jill Smolinski
"Infiltratören" av Lasse Wierup
Rätt blandat även denna gång. Nu tror jag faktiskt att det får räcka för den här rean. Som sagt har jag ingen plats kvar i bokhyllorna och innan jag har köpt fler måste skatterna ligga på golvet.
Det går ju faktiskt inte an!
"Lyckligt lottad" av Patricia Wood
"Sekten" av Meg Gardiner
"Inte ens det förflutna" av Anna Jansson
"Ormens tecken" av Raymond Khoury
"Mannyn i mitt liv" av Holly Peterson
"Nästa sak på min lista" av Jill Smolinski
"Infiltratören" av Lasse Wierup
Rätt blandat även denna gång. Nu tror jag faktiskt att det får räcka för den här rean. Som sagt har jag ingen plats kvar i bokhyllorna och innan jag har köpt fler måste skatterna ligga på golvet.
Det går ju faktiskt inte an!
Examensdag!
Ja, det känns nästan så i alla fall. Idag har jag nämligen fått min sista behandling (peppar peppar) och hoppas härmed att få slippa onkologens dagvård för all framtid. 20 gånger har jag suttit där och tittat på hur diverse mystiska substanser droppat in i min kropp och förhoppningsvis gett alla eventuella cancerceller på nöten. Under cytostatikatiden var jag rätt pigg när jag gick därifrån eftersom jag fick nästan 100 kortisontabletter plus en kortisoninjektion i samband med varje behandling. Nu när jag fått Herceptin har jag visserligen mått mycket bättre, men blivit ofantligt trött efter varje gång.
Nåväl, strunt i det för nu är det över! Detta har firats med pizza och Cola till middag. Eller, om jag ska vara ärlig, en mindre lyckad blandning av Cola och Fanta. När jag var barn fanns en läsk som hette Mac Black Orange och det var cola med apelsinsmak. Jättegod! I ett infall av nostalgi tog jag hälften av varje i mitt glas. Resultatet såg ut som väldigt smutsigt diskvatten. Kanske var det utseendet, kanske har mina preferenser ändrats med åren, men inte var det så gott som jag mindes det!
Nu ska jag fortsätta firandet med att märka mina nyinköpta böcker. Ibland krävs det inte särskilt mycket för att göra mig glad heller! (Syftar på detta inlägg)
Nåväl, strunt i det för nu är det över! Detta har firats med pizza och Cola till middag. Eller, om jag ska vara ärlig, en mindre lyckad blandning av Cola och Fanta. När jag var barn fanns en läsk som hette Mac Black Orange och det var cola med apelsinsmak. Jättegod! I ett infall av nostalgi tog jag hälften av varje i mitt glas. Resultatet såg ut som väldigt smutsigt diskvatten. Kanske var det utseendet, kanske har mina preferenser ändrats med åren, men inte var det så gott som jag mindes det!
Nu ska jag fortsätta firandet med att märka mina nyinköpta böcker. Ibland krävs det inte särskilt mycket för att göra mig glad heller! (Syftar på detta inlägg)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)