Personalen på Ingrids är väldigt kunniga och de har ett stort utbud. Tyvärr lämnade deras protes-bh-sortiment en del övrigt att önska. Det fanns tre modeller; två med formpressade kupor à la mormor och en med bygel. Jag vet att snittåldern för bröstcancerdrabbade är 64 år, men vi är faktiskt ganska många yngre som råkar ut för det också! Den med bygel fanns naturligtvis bara i vitt och det rimmar illa med min svarta garderob. Som tur var kunde de beställa hem den i svart också, så det blev affär i alla fall. Jag får hämta den om ungefär en vecka.
Därefter gick vi i en massa klädaffärer, för det är vad S gillar. Själv är jag inte alls intresserad av att titta på kläder just nu, så jag gick mest och letade efter roliga väskor eller andra accesoirer.
När vi väl kom till Kicks var det dags för mig att shoppa loss. Jag hittade en "False lash effect" mascara från Max Factor som var en limited edition version i rosa där 10 kr gick till rosa bandetkampanjen, en trippelskugga från Nivea i silver, grått och svart samt en svart kajal från Max Factor. Ändå fick jag lite pengar över som jag sparar till en annan gång.
På Bik Bok gjorde S ett par riktiga fynd; ett par jeans för 49 kr och en riktig 80-talare för 149 kr. Det var en lång huvtröja i grått med en chockrosa och en turkos ärm. FANTASTISKT snygg... För 25 år sedan! =)
Vi åt lunch på Taco Direct och blev minst sagt less på servicen. Det var knappt halvfullt i lokalen och ändå fick vi vänta i en halvtimme på vår mat; varsin tallrik med nachos, köttfärs och sallad. Hur lång tid kan det egentligen ta att slafsa upp det på ett fat?
På väg hem träffade vi på en vän till mig som jobbar för vår lokala bröstcancerorganisation. Hon sålde en massa småprylar för rosa bandets räkning. Det bästa var dock hennes t-shirt som jag gärna skulle ha köpt, men tyvärr var den inte till salu. Den var knallrosa och hade ett ljusrosa tryck. På bröstet stod det "Vissa vill ha STÖRRE och andra vill ha mindre" och på ryggen "men alla vill att de ska vara friska". Helt underbar! När jag nu inte kunde få det jag egentligen ville ha köpte vi åtminstone varsin rosa bandet "pin" som man ska ha på sina Foppatofflor.
Väl hemma blev det pizzabak och sen testade jag mina make up färdigheter på S. När hon var färdigsminkad tänkte jag att jag lika gärna kunde agera fotograf också, när jag ändå höll på att fuska på andra yrkesområden. Vi skrattade som tokar men fick ändå till flera bra foton. Hur skulle det kunna bli annat med en så vacker modell? Här är ett exempel:
Jag lyckades inte helt lysande med ljussättningen - observera den intressanta skuggan under hakan - men gör man inga misstag lär man sig inget! Om jag får tummen ur tänkte jag ta en kurs i porträttfotografering, för det är något jag verkligen skulle vilja lära mig!
Återstoden av kvällen har jag tillbringat dels med den svenska artistelitens tolkningar av di Levas samlade verk och dels i telefonen med bästaste M. Vad jag saknar mina bästa, goaste vänner!
Vilken sabla otur vi hade när vi tänkte och bosatte oss utspridda över hela landet!




Jag har ju varit väldigt restriktiv med personbilder på denna blogg. Men nu gör jag ett undantag. Så här såg jag ut när jag just fått håret bortrakat

