söndag 31 januari 2010

Vilken TV-kväll!

Idag när vi kom hem från stugan kopplade vi in digitalboxen. Som en "välkomstbonus" har vi fått Canal Digitals hela utbud i två veckor. Jag sitter och zappar mellan Canal+ Action, -Drama, -Comedy, -Hits och -First.

Så många bra filmer - så lite tid!

torsdag 28 januari 2010

Apropå förrförra inlägget...

Paolo,

Du må ha varit Kungen av Kungsan en gång, men att säga igenkligen flera gånger i varje Robinsonavsnitt kommer inte ens du undan med!

Jag är ledsen.

Väderprat

Att prata om vädret är ju inte det mest fantasifulla, men hur kan man låta bli? Igår och idag har det varit riktigt ruskväder här.

Hur ofta står man ute på bron med hårtorken på högsta sprutt riktad mot låset på ytterdörren?

tisdag 26 januari 2010

Språkpolisen

I stort sätt

Dra alla över en kant

Av alla dess slag

Jag sitter och retar mig på ovanstående som förekommer ofta i bloggar, tidningsartiklar och diverse andra skrivna sammanhang på nätet.

Men så börjar jag undra... Bara för att jag är säker på att det heter "alla de slag" behöver det ju inte vara så.

Googlar därför båda uttrycken och får 898 000 träffar på "dess" och 820 000 på "de".

Hjälp!

Är det jag eller "alla andra" som är ute och cyklar?

måndag 25 januari 2010

Träningsvärk, öppet hus och sockiplast

Om man får träningsvärk av att städa, har man inte onödigt stökigt då? De 95 trappstegen upp till mitt kontor kändes i benen idag. Det blir nog runt fem, sex vändor upp och ner per dag, men jag har gett mig den på att inte åka hiss. Detta har dock inget att göra med det inbillade hisspöket utan beror på att jag verkligen behöver smygmotionen.

Efter jobbet var jag på öppet hus i tjejernas skola. Där bjöds det på en tipsrunda som inte var av denna värld. Det var mattefrågor som verkligen ställde min huvudräkningstalang på prov. Blev uppriktigt förvånad när jag fick elva rätt av tolv. Jag var faktiskt rätt duktig i matte i skolan men det är uppenbart att viss kunskap är färskvara. Ibland fixar jag inte att hjälpa S med läxan och hon går i 6:an...

Resten av kvällen hade jag tänkt ägna åt att ställa tillbaka allt i hobbyrummet.

Sedan tänkte jag en gång till.

Nu sitter jag istället i tv-soffan och tittar på en karl som samlar på sockiplast. I jämförelse har jag ganska bra skit i mitt förråd.

lördag 23 januari 2010

Fynd

Att städa kan ibland vara nästan lika kul som att shoppa. I alla fall om man är skrotsamlare som jag och har fullproppade förråd. Jag har hittat flera saker som jag inte ens visste att jag hade. Eller som jag åtminstone glömt att jag hade.

Något jag tidigare varit väldigt dålig på är att göra mig av med kläder. Nu har jag tre sopsäckar fulla med hela, rena men rätt omoderna plagg som kanske kunde glädja någon stackars olycksdrabbad Haitier. Visserligen finns det annat som är mycket viktigare att bistå med till att börja med, men förr eller senare kanske kläder behövs. Undrar om det finns någon hjälporganisation som sysslar med sådant?

fredag 22 januari 2010

Nästan lite pinsamt...

Glömde ju meddela att jag hittade en t-shirt med Depeche Mode-tryck från 1988 vid mitt lilla städryck.

Vet inte vad som är pinsammast: att jag har en eller att jag har kvar den.

Jag som alltid låtsas vara en gammal rocker!

(Men jag kan helt sanningsenligt säga att jag aldrig gillat Depeche Mode. Tröjan hade jag för att imponera på en snygg kille som VERKLIGEN gillade dem. Det fungerade inte! Eventuellt p g a att han aldrig såg den.)

Phu!

Nu har jag härjat i källaren i en och en halv timme. Tror faktiskt inte att det syns någon skillnad alls, men något måste ju ha hänt eftersom jag är alldeles svettig.

Imorgon blir det till att stiga upp tidigt och ta itu med röran på allvar!

Tittar på sammandraget av Let's dance och förundras över att Willy får så låga poäng.

Han är ju störtskön!

Fredag underbara fredag

Veckans bästa dag, eller hur?

Efter jobbet har jag handlat, bakat pizza och hämtat en av illbattingarna från träning.

Nu sitter jag och låtsas att Let's dance är så spännande att jag inte har tid att städa mitt hobbyrum. Det går sådär. Jag brukar ju gilla det, men denna säsong är lite... trist!

Dags att sätta igång operation röjning. Kommer det inget fler inlägg ikväll kan det bero på att jag ligger begravd under kartonger, tygpackar, garnnystan, papper, knappar, pennor, färgburkar, frigolitplattor, sömnadsmönster...

torsdag 21 januari 2010

Att få tummen ur

Som jag tidigare skrev ska nån stackare in i mitt hobbyrum och leta efter en lucka... Och gott om "platts" skulle det också vara omkring den.

Detta betyder ju att jag måste städa därinne. Borde helst ha börjat i förrgår. Inte en pinal har jag rört där än.

En sån trevlig helg det ska bli!

onsdag 20 januari 2010

Plus och minus

- Jag har stafylokocker i näsan.

+ Jag har fått en penicillinkur utskriven.

- Svaret på sårodlingen kom till vårdcentralen i måndags. Ingen har hört av sig till mig. Ringde upp själv och bad dem skicka receptet till apoteket. Missade mitt "högkostnadsår" med en sketen dag. Hade jag fått hämta ut medicinen igår hade det kostat ca 80 kr istället för 330 kr som jag fick betala idag.

+ Om en vecka är jag troligtvis sårfri. För första gången på två månader.

Yey!

tisdag 19 januari 2010

Tjugosjättedag knut

Nu är det snart en vecka sedan julen skulle ha plockats bort.

Julgranen, adventsstjärnan och ljusstakarna står/hänger fortfarande kvar, men jag har ryckt ut sladdarna.

Räcker det?

Shit!

På måndag kommer några snubbar hit för att uppgradera kabelTV-nätet medelst byte av utrustning i varje hus. På informationslappen står det att de behöver "god platts (jo det står platts) runt inspektionsluckan" där utrustningen finns.

Herrej*vlar!

Luckan är längst in i mitt hobbyrum...

Hoppas att de är försäkrade!

Allt eller inget

Antingen gör jag elva inlägg per dag eller ett i veckan.

Måttfullhet är inte min starka sida.

Problemet med att inte ha bloggat på några dagar är att det känns som om jag måste skriva om ALLT som hänt. Det tar ju alldeles för lång tid!

Men varför skulle jag?

torsdag 14 januari 2010

Aktiva veckan

Var ju på plastikkliniken i tisdags och började på ett inlägg om det. Dessvärre blev det en väldigt lång historia som inte färdigskriven än. Den här veckan har varit väry bissi, så rapporten kommer när den kommer.

Igår kväll träffade jag min tjejklubb igen. Årets första möte och min sista termin som ordförande. Det var väldigt trevligt som vanligt och vi bjöds på supergoda bakpotatisar med flera olika smaskiga röror till.

Idag har jag varit i Stockholm hela dagen för möte med nationella rådet och brukarrådet för ett nytt IT-system som är på gång. Sen sprang jag upp och ned längs Drottninggatan (vågar inte gå någon annanstans för då går jag vilse...) och tittade på reautbudet. Shopping i Stockholm är inte min grej riktigt. Jag blir helt snurrig av att det är så mycket folk och trängsel överallt. Jag börjar VERKLIGEN bli gammal!! Så som den folkskygga mästershoppare jag är lyckades jag göra av med hela 25 spänn. Det blev en scarf som är gjord som ett "fisknät" och ca 30 cm bred när man vecklar ut den. Alltså blir den perfekt som sjal att dölja gäddhäng och urringning med när jag ska på bankett i ärmlös klänning i februari.


Inte bara mästershoppare - hon är mästerfotograf också!

Kvällen har tillbringats på Arlanda tillsammans med en Hänt Extra. Nu vet jag allt som är värt att veta om alla B-kändisar i Sverige!

Nu hägrar sängen. God natt!

måndag 11 januari 2010

Från tårar till skratt...

...är steget inte så långt (ungefär som ett avsnitt av Medium).

Tittar nu på ett av världens kanske roligaste fruntimmer: Hyacinth Bucket. Jag har nog aldrig sett någon med sämre självinsikt än hon. Manusförfattarna måste ha haft otroligt roligt medan de funderade ut alla hennes galenskaper!



Egentligen borde jag gå ut med hundarna och gå och lägga mig, men jag kan inte slita mig från TV:n.

Spårlöst

Har laddat med en hel rulle hushållspapper och tittar på Spårlöst.

Oh-my-God-TV när den är som bäst!

Hela arbetsveckor och hopp om helad nos

Nu är det slut på helgerna och kortveckorna återkommer inte på ett bra tag framöver. Visst är det skönt att vara ledig, men vardagen har sin tjusning den också! Inte för att jag kan komma på vad det skulle vara så här på rak arm, men något bra finns det säkert...

Läkaren på hälsocentralen ringde i morse och erbjöd mig en besökstid imorgon kl 14. Halleluja! Nu kanske jag äntligen blir av med mina näsproblem. Jag lider verkligen med alla som har kronisk värk. Det är ett helvete att ha ont hela tiden!

Oj vad gnälligt det här blev! Igen!

söndag 10 januari 2010

Ont i snoken

Jag har haft sår i näsan i över en månad och det håller på att driva mig till vansinne! När jag fick cytostatika hade jag också sår i näsan. Då fick jag en salva som funkade bra. Nu däremot har den ingen effekt alls. Köpte därför en flaska Nozoil och har använt nästan hela utan resultat.

Imorgon ska jag bli uppringd av en läkare på hälsocentralen och han kommer förhoppningsvis att ha någon lösning på detta. Det är så stora sårskorpor att de spricker när jag ler.

Tur då att mitt andra namn är Häxan Surtant...

Sköna söndag

Idag har jag stått på de gamla slalomlaggarna igen, för första gången på ett par år.



Jag tror att jag fick dem när jag gick i sjuan och de är nog inte vallade sedan mitten av 80-talet. Något glid att tala om har de således inte, så det är tur att det är rätt brant på Bräntis.



Jag måste säga att jag, som är bortskämd med Dundret, är ganska imponerad av Bräntbergsbacken ändå! Det finns två knappliftar och två nedfarter samt big jumps, rails (vad det nu är?) och pulkbacke. Anläggningen ligger ju trots allt mitt i stan.



Det är billigt att åka också. 40 kr för en helgeftermiddag.

T provade sin julklappssnowboard och S åkte slalom med mig. Det var riktigt roligt och vädret var perfekt. Soligt och en ynka minusgrad.





Som den gamla surhagga jag är kunde jag ändå inte låta bli att bli förbannad några gånger, trots att vi hade så trevligt. Det började redan när vi kom till backen. Jag svor ve och f*n över alla egoistiska idioter som dubbelparkerar! Det fattar väl vem som helst att det blir mycket folk en jullovssöndag med goväder. Sedan fanns det en hel del ungar som inte alls begrep hur man står i kö. De klämde sig bara in i liftkön där det behagade dem. Droppen var när en liten tjej missade sin liftknapp och stod kvar och väntade på nästa. Då åker flera personer i rad fram, tar liftarna och åker förbi henne där hon står. Att ungar gör så kan jag i nödfall acceptera, men när en vuxen karl gör likadant blir jag upprörd! Synd att jag är alldeles för mesig för att säga ifrån.

Efter ett par timmar började jag frysa och tyckte att det var dags att åka hem. Jag tror inte att jag kommer att ha några problem att somna ikväll, otränad som jag är.

lördag 9 januari 2010

Kommentarer

Inte för att jag är nån storbloggare, men nog vore det roligt att få en kommentar nån gång!

Pälsklingar

Sitter och kollar igenom mina foton på datorn. Då hittade jag detta:



Är det bara jag eller är de faktiskt helt underbara?

Lättrörd

Som jag tidigare nämnt är jag extremt lättrörd.

Men när man gråter över att ett Robinsonlag får en grillad kyckling...

Det är väl rätt patetiskt?

Huset fullt

Så här ser det ut i hallen just nu:


(Vänligen ignorera den avskavda tapeten)

Mysigt!

Robinson

Första och andra året Robinson gick tittade jag inte alls på det. Jag hade förmodligen roligare saker för mig på lördagskvällarna.

Säsongen då Robban och Suorra var med var jag ju bara tvungen att se eftersom de representerade hemorten. Om jag säger att jag var stolt över en av dem men inte fullt så stolt över den andra förstår ni nog vad jag menar.

Alla säsonger efter det har jag sett i princip alla avsnitt av. Egentligen tycker jag att det är ett totalt uttjatat koncept. Det är ju samma saker som händer hela tiden, men med olika människor.

Trots detta sitter jag bänkad vid TV:n ikväll också. Vanans makt!

Kalsongdamen

Tidigare idag innan jag och S åkte ut på vår shoppingtur bytte jag om från min standarduniform (mysbyxor) till ett par tights. Tröjan jag hade var höftlång, men eftersom jag skulle ha min knälånga täckkappa tyckte jag inte att det spelade någon roll. När jag kom ut i hallen stirrade S på mig och frågade: "Ska du inte ha några byxor?". "Det har jag ju" svarade jag. "Nää det där är ju typ långkalsonger" sa hon "Man ser ju rumpan på dig!"

Snacka om att vara en pinsam styvmor!

Tacorester

Igår kväll åt vi tacos och som vanligt blev det väldigt mycket rester. Många brukar göra tacopaj av dessa, men jag tycker att det är för likt tacos och hur gott det än är vill jag helst inte ha det två dagar i rad. Därför brukar jag göra en pastagratäng istället.

Koka pasta (jag föredrar "stor" pasta, typ penne rigate eller gnocchi) och häll den i en ugnseldfast form. Blanda tacofärsen med salsa, krossade tomater och matlagningsgrädde. Jag brukar krydda lite extra med basilika och oregano. Häll blandningen över pastan, tillsätt hackad lök och rör om. Strö riven ost ovanpå och gratinera i 225 grader tills osten får färg. De överblivna grönsakerna får bli sallad vid sidan om och guacamolen och vitlöksdipen får agera dressing.

Voilà! Alla rester utom tacoskal/tortillabröd återanvända!

Smaklig spis!

Några hundralappar fattigare...

...men kanske blir jag lite snyggare!?

Föll för reklamen om långa svepande fransar och köpte en Fiberwigmascara. När jag provade den hemma vid köksbordet sa jag till S och maken: "Det är nu ni ska säga 'Ååååh vad fin du blev' och 'vilka lååånga ögonfransar du har'". Maken svarade: "Ja du är ju ingen blunddocka precis. Du ser mer ut som Ken" och sen skrattade han sig harmynt åt sin egen lustighet. Hmmpppfff

Eftersom giftbombningen har gjort mina ögonfransar sköra (häromdagen vaknade jag och upptäckte att hälften av fransarna under ögonen gått av) investerade jag också i ett serum som ska stärka dem. Undrar om sådant verkligen fungerar?

För att kompensera att jag köpt dyra grejer var jag också tvungen att köpa en ögonskugga från HM för 15 spänn. Det är min 26:e skugga (jag räknade) i en brun nyans, så man kan verkligen säga att jag behövde den...



I shop - therefore I am... Eller nåt.

Shoppingsugen

Jag fick just en oemotståndlig lust att spendera lite pengar.

Inte för att jag behöver något egentligen.

Men ändå.

Nu bär det iväg!

Solen är tillbaka!

Tog en promenad i förmiddags och fick nästan vårkänslor. Det var soligt och bara -4 grader. Alla som legat i ide under den kalla vecka som varit hade tinat fram och det var massor av människor ute. De drog pulkor, bar på skidor och skranor samt vallade sina hundar.

Härligt!

fredag 8 januari 2010

Hårproblem

Innan cytostatikan tyckte jag att jag hade så tråkigt hår. Det var dryga halvmetern långt och hängde som en tältduk för ansiktet.

Till fest var det roligt, för då kunde jag locka det och fixa till en riktig Hollywoodfrisyr (om jag hade ett par timmar till övers vill säga), men till vardags såg jag mest ut som Morticia Addams.

Det var dock aldrig några problem att kliva direkt ur sängen och gå till jobbet. Inte heller orsakade mössa några som helst problem. Det låg slickat runt huvudet oavsett omständigheterna. Mammas stående tips "sätt svans" funkade alltid i de fall då tältduken failade.

Sedan blev jag helt flintis och det var likaledes problemfritt. Framför allt var det härligt att kunna kliva ur duschen och vara fullständigt torr 30 sek efteråt. (Tältduken från förr torkade inte förrän efter minst fyra timmar). Inte för att jag kände mig vare sig kvinnlig eller fin någon gång, men ett överlevnadsknep är att haka upp sig på praktikaliteter istället för det estetiska. Jag ignorerade helt enkelt att Gollum helt oinbjuden flyttat in i alla mina speglar.

Så småningom kom håret tillbaka och det första jag gjorde var att hemmableka den 1 cm långa stubben. Första försöket resulterade i en föga smickrande orange nyans. Med gemensamma ansträngningar lyckades jag och bästa vännen Å få det kanariefågelsgult och därmed fick jag mig nöja.

Väntade sedan till jag hade lika lång utväxt som blondering och gick till frissan. Där valde jag en isblond färg (vilket var avsikten redan vid första försöket) och blev fullständigt nöjd. Fick höra att jag såg ut som Annie Lennox eller Marie Fredriksson, vilket måste tas som komplimanger. Jag vet inte om jag kan skriva under på att blondes have more fun, men för första gången på nio månader kände jag mig lite fin och det var värt en massa!

Nu har ytterligare ett par månader gått och utväxten kan definitivt tävla med det blonda. Att säga att jag liknar en polsk glädjeflicka vore förmodligen menat som en komplimang. Men tamejtusan om jag inte tror att det är roligare att vara blondin i alla fall. Vore det inte för den budgetkraschande utgiften 1450 kr var sjätte vecka tror jag att jag hade sparat till en Marilyn Monroe.

Nu är glada julen slut, slut, slut...

...men julegranen får stå kvar ett par dagar till. Tycker att det är så tråkigt att ta bort julpyntet, hur trött jag än har hunnit bli på det, för det är inte alls lika mysigt med vita gardiner och kalla fönsterlampor.

Nåväl, jag har frossat i julpynt i stugan i flera veckor. Jag har latat mig, ätit alldeles för mycket och läst alla böcker i Twilight-serien. Jag har spelat Buzz Mega quiz och fått spö av S som är 12 år, sett nästan hela "Kampen om Colorado" (minns ni westernserien som gick i början av 80-talet?), bastat och skickat upp nyårsballonger. Jag har druckit skumpa, varit vaken halva nätterna och sovit till lunch mest varje dag. Det har med andra ord varit helt underbart och som vi alla vet är det detsamma som kort!

Nu har jag varit tillbaka i verkligheten/civilisationen i ett par dagar och det känns som om jag aldrig skulle ha varit borta från jobbet....

När jag startade denna blogg hade jag en tanke. En tanke på att skriva om något som jag själv gärna skulle vilja läsa om. Ett bloggämne som jag letat febrilt efter, både i svensk- och engelskspråkiga bloggar, men tyvärr inte lyckats hitta någonstans. Hittills har jag inte haft något att dela med mig av vad gäller just detta ämne. Därför har jag för mitt eget höga nöjes skull bara knappat ner lite vardagliga trivialiteter. Detta kommer det förhoppningsvis att bli ändring på inom kort. Igår ringde en sjuksköterska från hand- och plastikkliniken och erbjöd mig en återbudstid. Det blir det första steget jag tar på vägen till en bröstrekonstruktion. På tisdag morgon är det dags och jag kan knappt bärga mig.

Tänka sig - jag ska få bli hel igen!