Shopping

Idag var jag ju tvungen att åka på stan och shoppa. Mötte upp S på torget efter hennes balettdansande och styrde sen kosan mot Ingrids underkläder. Jag har nämligen bestämt mig för att skaffa mig en riktig protes-bh. (Ja, efter två år av att ha sytt i fickor i mina vanliga bh:ar och mindre än ett halvår före operation - jag vet...).

Personalen på Ingrids är väldigt kunniga och de har ett stort utbud. Tyvärr lämnade deras protes-bh-sortiment en del övrigt att önska. Det fanns tre modeller; två med formpressade kupor à la mormor och en med bygel. Jag vet att snittåldern för bröstcancerdrabbade är 64 år, men vi är faktiskt ganska många yngre som råkar ut för det också! Den med bygel fanns naturligtvis bara i vitt och det rimmar illa med min svarta garderob. Som tur var kunde de beställa hem den i svart också, så det blev affär i alla fall. Jag får hämta den om ungefär en vecka.

Därefter gick vi i en massa klädaffärer, för det är vad S gillar. Själv är jag inte alls intresserad av att titta på kläder just nu, så jag gick mest och letade efter roliga väskor eller andra accesoirer.

När vi väl kom till Kicks var det dags för mig att shoppa loss. Jag hittade en "False lash effect" mascara från Max Factor som var en limited edition version i rosa där 10 kr gick till rosa bandetkampanjen, en trippelskugga från Nivea i silver, grått och svart samt en svart kajal från Max Factor. Ändå fick jag lite pengar över som jag sparar till en annan gång.

På Bik Bok gjorde S ett par riktiga fynd; ett par jeans för 49 kr och en riktig 80-talare för 149 kr. Det var en lång huvtröja i grått med en chockrosa och en turkos ärm. FANTASTISKT snygg... För 25 år sedan! =)

Vi åt lunch på Taco Direct och blev minst sagt less på servicen. Det var knappt halvfullt i lokalen och ändå fick vi vänta i en halvtimme på vår mat; varsin tallrik med nachos, köttfärs och sallad. Hur lång tid kan det egentligen ta att slafsa upp det på ett fat?

På väg hem träffade vi på en vän till mig som jobbar för vår lokala bröstcancerorganisation. Hon sålde en massa småprylar för rosa bandets räkning. Det bästa var dock hennes t-shirt som jag gärna skulle ha köpt, men tyvärr var den inte till salu. Den var knallrosa och hade ett ljusrosa tryck. På bröstet stod det "Vissa vill ha STÖRRE och andra vill ha mindre" och på ryggen "men alla vill att de ska vara friska". Helt underbar! När jag nu inte kunde få det jag egentligen ville ha köpte vi åtminstone varsin rosa bandet "pin" som man ska ha på sina Foppatofflor.

Väl hemma blev det pizzabak och sen testade jag mina make up färdigheter på S. När hon var färdigsminkad tänkte jag att jag lika gärna kunde agera fotograf också, när jag ändå höll på att fuska på andra yrkesområden. Vi skrattade som tokar men fick ändå till flera bra foton. Hur skulle det kunna bli annat med en så vacker modell? Här är ett exempel:



Jag lyckades inte helt lysande med ljussättningen - observera den intressanta skuggan under hakan - men gör man inga misstag lär man sig inget! Om jag får tummen ur tänkte jag ta en kurs i porträttfotografering, för det är något jag verkligen skulle vilja lära mig!

Återstoden av kvällen har jag tillbringat dels med den svenska artistelitens tolkningar av di Levas samlade verk och dels i telefonen med bästaste M. Vad jag saknar mina bästa, goaste vänner!

Vilken sabla otur vi hade när vi tänkte och bosatte oss utspridda över hela landet!

Vilken härlig dag!

Idag är det min födelsedag. Den 38:e i ordningen, vilket känns helt orimligt, och jag antar att jag måste räknas som vuxen nu. Det är ju trots allt 20 år sedan jag blev myndig.

Hur som helst har dagen varit helt underbar! Den började med att jag fick skönsång och frukost på sängen av maken. Sedan uppvaktade bästa arbetskamraten mig med en kakurobok. Hon har bytt arbetsplats i veckan och tyckte att jag behövde något att förströ mig med när jag inte längre kan gå in till henne för att struntprata en stund när jag behöver en mikropaus.

Lunchen spenderades på restaurang Örnen tillsammans med bästa lillebror. Jag åt en fantastiskt god lax i vitvins- och västerbottensostsås. Efter lunch rafsade jag bara undan några avtal och sedan bar det av till Skohuset för presentshopping tillsammans med maken. Jag fick ett par härliga Powerboots att ha i stugan istället för mina snowjoggings från -85.



När jag kom hem fick jag ännu fler presenter. E hade köpt en spännande bok - Djävulsbibeln av Richard Dübell.



Av T och S fick jag en massa pengar att shoppa för på Kicks. Mamma och pappa hade satt in pengar på mitt konto, så jag antar att jag bara måste shoppa lite imorgon. Håhåjaja så arbetsamt!

Tillsammans med S städade jag lite pliktskyldigast och sen bakade vi fyllda muffins. De blev minst sagt fyllda! Huvudsakligen med philadelphiaostgojs, men även med ogräddad smet... De var så stora att de hann bli färdiggräddade på ytan innan resten hann bli klart. Bortsett från det såg de rackarns proffsiga ut!

När man fyller år hemma hos oss får man välja middag. I mitt fall blev det tagliatelle med salami- och ädelostsås. Bortsett från att det är supergott går det otroligt snabbt att laga, vilket var nödvändigt idag då det var lite brådis.

Efter maten kom svärmor och svärfar hit. Av dem fick jag en fantastisk blomsterbukett, en presentpåse med lakrits- och citronskorpor samt fyra böcker. Knasigt nog hade jag redan tre av dem, så dessa fick de behålla själva. Som tur är kan jag rekommendera alla och de kommer nog att ha glädje av dem ("Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson, "Pärlor från månen" och "Dödlig hetta" av Nora Roberts). Den jag inte hade sen förut heter "Igelkottens elegans" och är skriven av Muriel Barbery. Bara titeln är ju underhållande!

Förutom alla dessa uppvaktningar IRL har jag fått en massa sms av bästa vännerna, en liveuppspelning av Niklas Strömstedts "En kvinna och en man" samt flera telefongratulationer av människor som betyder mycket för mig. Som pricken över i:et har väldigt många av mina facebookkontakter gratulerat.

Det har varit en helt underbar dag och jag är så lyckligt lottad som har så många ovärderliga människor omkring mig.

Åh vad jag mår bra just nu!

Mina egna tolkningar

Kissthisguy.com är en kul sajt. The archive of funny misheard lyrics - eller som man kan säga på finsvenska - Arkivet för roliga felhörningar.

För visst är det ibland så att man tycker sig höra precis vad en artist sjunger och att texten är helt logisk? Man trallar glatt med i låten ända tills någon i ens närhet börjar fnissa och frågar "vad sjunger du egentligen?" Nu minns jag inte att jag själv egentligen sjungit något riktigt roligt - det är väl snarare det faktum att jag sjungit fel som väckt munterhet. Det första exemplet jag kommer på är Mauro Scoccos "Sarah". Jag trodde länge att han sjöng "jag väntar i hörnet vi ser hur vi lever" (vid 7eleven). Nåja, kanske inte helt logiskt men ändå.

Ett av de roligare exemplen jag vet på felhörning är tjejen som sjöng "vi möttes mellan två mörka län" (mellan Dover-Calais). Månne var det norrbotten och västerbotten hon syftade på!?

Ett annat är från kissthisguy-sajten. Bette Midlers "I'll never be your beast of burden" har galet nog tolkats som "I'll never leave your pizza burning..."

Andra gånger har jag förvånats över helknäppa texter. Som exempelvis Tommy Nilssons "Dina färger var blå" där det låter som om han sjunger "här bor nu hav, det jag minns och bevarar". Vad han egentligen sjunger vet jag fortfarande inte. I ett textexempel står det "här bor nu allt.." och i ett annat "här går nu hand..." Det första är ju en riktig mening i alla fall, men i andra varianten spårar det ur! Finns det ingen därute som kan befria mig från denna undran och tala om vad han egentligen sjunger? Snälla?

Vilken soppa!

När jag pratade med kära mor häromdagen påminde hon mig om en soppa som jag lagat för länge sedan men glömt bort. Idag var det regnigt, kallt och en typisk soppdag. Just nämnda soppa går supersnabbt att laga och det är ju inte heller fel. Pulversoppor, burksoppor och kylda soppor i alla ära när man har bråttom, men den här är mycket godare. Jag lovar!

Man kan egentligen göra lite hur man vill, huvudingredienserna är i alla fall buljong och mjukost. Jag fräste rivna morötter och purjolök. Hällde i grönsaksbuljong och lite hummerfond och lät det koka en stund. Rörde sedan ner räkost som fick smälta och skvätte i lite matlagningsgrädde. Kryddade med svartpeppar och franska örter och lät det koka upp. Serverade med halverade kokta ägg och ett gott franskt lantbröd på surdeg (som ICA Maxi fick baka).

Perfekt hösttisdagsmiddag!

Årlig kontroll

Idag var jag på mammografi. När bilderna var tagna fick jag som vanligt sitta i väntrummet tills en läkare tittat på bilderna för att se om de var godkända. När jag väntat en stund kom en sköterska och sa att det skulle göras ett ultraljud också. Jag blev alldeles kall och hann tänka tusen hemska tankar! Efter ungefär en kvart kom jag på att onkologen, vid förra besöket i maj, sagt att hon skulle beställa ett ultraljud också bara för säkerhets skull. Phu!!

Jag blev så grundligt ultraljudad i armhålorna att jag är helt mörbultad nu, men det var det värt! Allt såg bara bra ut och jag kan andas ut ännu ett tag. Jag har nämligen haft konstiga ilningar i båda armhålorna - inte bara på den sida där jag är opererad - ett tag och det har oroat mig lite. Jag har klämt och känt varenda dag men inte upptäckt några knölar eller svullnader. Trots det har jag ändå undrat. Jag menar, hur ofta har man ont i armhålorna?

Nu ska jag fira med spaghetti och baconsås!

Hemmalunch

Idag lunchar jag hemma för ovanlighetens skull. Den stackars store hunden gjorde illa ett bakben i lördags när han ryade runt i skogen, så han måste vara hemma och vila sig. Husse har för många trappsteg att klättra upp för på jobbet.

Vi tog en kortpromenad och det verkar som om benet är lite bättre. Vi håller tummarna för att det är snabbt övergående.

Lunchen bestod av en intressant restmix; potatismos och tacofärs, från två olika middagar.

Med lite fantasi skulle man kunna kalla det shepherd's pie.

När man är sugen på något gott...

...finns det naturligtvis inget hemma.

Jag och S vände ut och in på kyl, frys och skafferi och det enda vi hittade var några äpplen. Dem stekte vi med kanel och socker. Ett glas iskall mjölk till det och suget var stillat.

För den här gången.

Saxen som försvann

Igår var vi i stugan och kollade läget. Eftersom det börjat snöa så smått passade jag på att binda upp vinbärsbuskarna. Jag tog med mig ett snörnystan och en sax och skred till verket.

Till den första busken använde jag en snörstump som blivit kvar från förra året. Lade därför saxen och nystanet på marken bredvid mig. Jag VET att jag hade med mig saxen, för jag tänkte "Undrar om jag hittar den igen här i snön och löven". Men jo, jag tyckte att den skulle vara väl synlig eftersom den är stor och har rejäla plasthandtag. När den första busken var fixad var saxen borta. Snörnystanet låg där jag lämnat det men saxen var puts väck!

Det är inte sannolikt att någon av hundarna skulle ha tagit den, om något skulle de ha norpat nystanet, så hur den kunde försvinna är ett mysterium.

Jag tror att jag ska köpa mig en metalldetektor.

Exkrementsincidenter

Ja det var väl en tilltalande rubrik så säg?

2002 när vi var på väg hem från midsommarfirande i Hallsberg inträffade den första. Vi satt på motorcykeln och färdades i ca 50-60 km/h, just söder om Örnsköldsvik. Plötsligt börjar maken köra slalom. Han svängde så kraftigt att jag hann bli redigt förbannad, för jag trodde att han skulle "skoja till det lite". Precis när jag ska smälla till honom på axeln (vårt interna tecken för "lägg av" eller "sakta ner") hör jag att han skriker "åååååhhhh". Då förstår jag att svängandet inte är frivilligt. Vi har hamnat i ett stort område med utspillt bajs helt enkelt (förmodligen läckage från en förbipasserande slambil) och motorcykeln gled fram och tillbaka i skiten. Som tur var lyckades han hålla den upprätt tills vi nådde torr mark, men vi var allt bra skakis när vi klev av. Tänk om vi hade tippat och kanat fram i dyngan! Om man bortser från risken att vi hade skadat oss är tanken inte särskilt tilltalande ändå.

Eftersom vi den sommaren hade dille på ordet debacle blev denna händelse omtalad som "Det Stora Bajsdebaclet".

Igår var det så dags för nästa. Ett mindre denna gång, men ändå!

Jag tog en promenad med hundarna efter jobbet. Som den ansvarsfulla hundägare jag är plockade jag naturligtvis upp efter den store jycken när han gjort vad han skulle. Utan att gå in på alltför obehagliga detaljer kan jag säga att det var en handfull och lite till. Innan jag hunnit få upp kanterna på plastpåsen ordentligt snubblar jag. Naturligtvis viftar jag till med armarna varpå innehållet i påsen flyger ut rätt över magen på mig. Jackan, klänningen och strumpbyxorna var sig inte lika efter det och det var bara att vända hem och slänga in allt i tvättmaskinen.

Jaha, nu har jag alltså upplevt både det stora och det lilla bajsdebaclet. Är det allt, eller ska jag förvänta mig det enorma och det minimala också?

Den första snön

Åh det var så härligt i förmiddags då det snöade stora, fluffiga lovikkavantar! Alla andra på jobbet suckade och stönade, men inte jag inte.

Jag ville åka hem och koka knäck och plocka fram julpyntet.

Den kungliga hufvudstadens tempo

Igår var jag på ännu en av mina snabbvisiter i Stockholm. Jag blir helt prillig i mitt sävliga norrländska sinne av att alla har så vansinnigt bråttom överallt. Det ska jagas tunnelbanetåg, springas i rulltrapporna och knuffas och armbågas i största allmänhet.

Men å andra sidan blir jag minst lika stressad av att gå bakom folk som går långsamt i bredd eller som står i långa kassaköer och letar plånböcker och räknar småpengar.

Vad bra det vore om alla gjorde allt i min takt. Alltid. Överallt.

Old news

Ikväll har jag läst igenom hela min blogg. Från det senaste inlägget till det allra första. Jag är en väldigt självkritisk människa som sällan är nöjd med det jag åstadkommer, men nu måste jag erkänna att jag faktiskt är en helt ok skribent.

Tänk vad trevligt det skulle vara om någon lämplig arbetsgivare skulle upptäcka det också!

Bara sådär!

Tillägg

Ett tillägg till detta inlägg. (många -ägg blir det!)

Ja, så här såg jag ut från början. Innan Big C bestämde sig för att storma in och ta över mitt liv.



Det händer alltsom oftast att folk säger att jag ska ha kort hår, att det passar mig bättre och att jag var "så himla fin i snagg". Visst är det snällt sagt, men för mig är kort hår = cancer och nej, jag kan inte gilla det. Dessutom kan jag inte låta bli att bli lite arg när jag hör det. Irrationellt, jag vet, men det går nog inte att förklara för någon som inte varit där hur det känns. Jag vet ju att det är sagt i all välmening. Och jag kan ju faktiskt se att jag passar ganska bra i det. Men det spelar ingen roll. Kort hår är inte jag.

Därmed inte sagt att jag tänker återgå till att se ut som Morticia Addams...

Helgens bravader

Igår var jag på vinprovning tillsammans med ett gäng glada tjejer i klubben. Vi provade en massa olika sorter. Både röda och vita. Sen drack vi upp det som var kvar i flaskorna.

Idag förstår jag varför det är bra att spotta lite emellanåt när man provar vin.

För att göra bot och bättring gick jag i kyrkan idag. Nej, skämt åsido, dottern till ett par vänner döptes och vi bevistade den stora händelsen. Maken såg rätt obekväm ut hela tiden, den lille hedningen, men jag tycker att det är ganska mysigt att vara i kyrkan ibland. Psalmerna var totalt okända för mig, så någon sång bjöd jag inte på. Men jag mimade åtminstone lite. Trosbekännelsen och Fader Vår rabblade jag dock som ett rinnande vatten. Huvudpersonen blev arg och skrek när prästen blötte ner hennes lilla huvud. Förmodligen för att han förstörde hennes coola mohikanfrisyr.

Efter dopet bjöds det på underbart god smörgåstårta. Det är flera år sen jag åt det senast och jag passade på att mejka upp för lost times. När vi var fullproppade med smörgåstårta dukades det upp ohemula mängder med fikabröd. Tur att de flesta människor har två magar. Trots att jag nästan mådde illa lyckades jag klämma en bulle och ett havreflarn som smakade knäck. Och så undrar jag varför jag är tjock...

Nu tittar jag på P.S. I love you. Och gråter. Det spelar ingen roll att jag sett den ett par gånger förut. Inte heller att jag läst boken.

Mina systersöner skulle skratta om de såg mig nu och säga att det är typiskt moster.

Lipsillen.

Nattvak

Oj så spännande Hammarbyserien av Carin Gerhardsen är! Den höll mig vaken nästan till halv fem i morse. Klockan tre var bok nr 2, Mamma pappa barn, slut men då var jag så uppe i varv att det tog en dryg timme innan jag somnade.

När väckarklockan ljöd 06:00 hörde jag den knappt. Vaknade inte ens av duschen och satt sen i bilen och höll i mig i dörrhandtaget för att inte tippa omkull. Sen var jag yr hela förmiddagen.

Det är inte smart att vaka på det där viset. Men kommer jag att lägga mig tidigt ikväll?

Knappast. Det är svårt att lära gamla hyndor ligga.

Städardag

Idag har vi haft kvartersstädning. Jag krattade sandlådor och drog upp ogräs. Efter väl förrättat värv bjöds det på grillkorv och kakor.

Tyvärr tog slöardemonen min kropp i besittning när jag kom hem, så jag har inte gjort något annat än suttit i soffan hela dagen. Igen.

Får ta nya tag imorgon. Eller en annan dag.

När det var då

Jag har ju varit väldigt restriktiv med personbilder på denna blogg. Men nu gör jag ett undantag. Så här såg jag ut när jag just fått håret bortrakat



Det är härligt att ha någon som tröstar en när man är lite ledsen för det förlorade utseendet!



I oktober -09 hade jag fått lite lite hår tillbaka och det valde jag att bleka silverblont. Jag kände mig faktiskt riktigt snygg för första gången på ett halvår.

Sedan dess har jag sparat. Och sparat. Nu är det precis så långt att det irriterar som tusan men inte tillräckligt långt för att sätta upp. Men det tar sig! Snart räcker ankstjärten till en hästsvans!



Nu är det bara övervikten att ta itu med, men det blir nog enklare än att tvinga ut håret... Tror jag...

Mästerkocken

Ja tametusan nu tänker jag skryta!

Oj vilken god fiskgratäng jag lagade idag! Att den såg ut som en trafikolycka väljer jag att ignorera!

Till efterrätt bjöd S på egenbakade cupcakes. Såååå söta! Den rosa var min och den blå pappas.

Vi var tvungna att vänta ett par timmar efter maten innan vi orkade äta dem, men det var väl värt väntan! Goda goda! Tack S!

Lata lördagen

Inte en vettig sak har jag gjort idag. Om man inte räknar köra igång den redan laddade tvättmaskinen och handla som vettiga saker förstås. Ett dåligt resultat är det i alla fall för en lång, ledig dag.

Nu tar jag mig i hampan och går och slår på ugnen. Det vankas fiskgratäng till middag.

(Nej jag tänker inte slå min ugn. Men sätta på den tänker jag inte heller göra... Hur säger man egentligen?)

Jag - en carnivor?

Helt kött är inte gott. Det har jag aldrig tyckt. Möjligtvis har jag gillat smaken, men definitivt inte konsistensen. USCH! Det är vidrigt att tugga på något som studsar mellan tänderna!

Ibland undrar jag hur mycket som är genuint ogillande och hur mycket som är princip. Idag bestämde jag mig för att prova. Stekte lövbiff (allmänt känt som skosula - en riktig prövning mao) och lät den efterputtra i ca en halvtimme. Hällde i kalvfond, soja, grädde och diverse kryddor. Serverade med twisters, grönsaker och spicy bearnaise. Tro det eller ej men det var gott! (När det blev liiite otäckt att tugga svalde jag bitarna hela, men de var så välstrimlade att det var ok).

Betyder detta att jag håller på att bli vuxen?

Jädd klajnon?

Jag är rädd för clowner. Det har jag varit så länge jag kan minnas. Manne roade mig inte alls - det var rena rysaren! Jag gömde mig gråtande under ryamattan när barnflickan i all välmening slog på "halvfem" och den otäcka "klajnon". Att gemene man inte gillar clowner som ser ut som nedan kan jag förstå



men jag tycker till och med att "snälla" clowner ser läskiga ut.

Idag såg jag ett av de mest fantasifulla klädval jag någonsin sett. Ett par zebramönstrade tygskor i svart och turkos, skotskrutiga byxor som var i huvudsak röda, en vit tröja med rosor, en grå munkjacka och ovanpå detta en mörkt plommonlila kavaj med puffärmar. På samma tjej. Själv hade jag sett ut som en clown i nämnda ensemble, men hon bar upp den! Det var faktiskt riktigt coolt i all sin mismatch. (Att hon var 20 år yngre och 20 kg lättare än jag kan eventuellt ha påverkat min åsikt.) I vilket fall är jag dålig på att blanda mönster och färger. Eller på att använda färger över huvud taget. Min garderob är till 98% svart.

Så jo, jag är nog lite rädd för min inre clown. Också.

SMS

Jag får oftast ett par sms per dag. "Åh vad mysigt" tänker du kanske nu. "Det är någon som tänker på dig." Jamenellerhur! Nio gånger av tio står det: "När ska vi äta?" (Med variationen: "Vad blir det för mat?")

Jag väntar fortfarande på sms:et där det står: "Kom hem! Maten är färdig!"

Det sista som överger människan är hoppet!