Äntligen slipper jag sitta och lyssna på renoveringsarbetet på våningen ovanför!
Halleluja!
Istället för att sitta bortom all ära och redlighet, i en folktom korridor, huserar jag nu i en glasbur i en korridor där folk passerar hela tiden och ser precis allt jag gör.
Det är så härligt tyst, men jag kan ändå inte låta bli att undra... Har jag hamnat ur askan i elden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar