Efter allt dansande blev det lite tid över för taktikvila innan festligheterna. Sen gav jag mig på stylingen. Både jag och min rumskompis skrattade oavbrutet. Först åt min klänning, sen åt frisyren men mest av allt åt mammas gamla glasögon. Med rätt look från topp till tå seglade jag in i festlokalen. För att upptäcka att resten av gästerna inte tagit temat på fullt så stort allvar som jag. Som jag nämnt tidigare sa ju klädkoden "en 70-talsdetalj" och det hade de allra flesta anammat. Vanliga svarta festblåsor och snygga frisyrer/makeuper spetsade med ett och annat peacemärke eller pannband dominerade. Att säga att jag kände mig lite udda är en underdrift, men jag fick så mycket beröm för mina ansträngningar så det kunde det ju vara värt.
Jag har än så länge bara en bild i datorn där frisyren tyvärr inte alls kommer till sin rätt. (Förhoppningsvis hittar jag någon som är tagen rakt framifrån - håret var faktiskt absolutely fabulous!). Men visst var jag rätt söt ändå!?

Notera minen, hållningen, ja hela uppenbarelsen! Jag borde tamejtusan satsa på en modellkarriär!
Under minglet fick alla varsin lapp fasttejpad på ryggen med namnet på en känd person. Vi skulle sedan gå runt och ställa frågor om personen till folk för att lista ut vilka vi var. 100% polyester försvårade mitt deltagande i denna mingellek. Lappen ramlade av hela tiden och när jag "blev" min fjärde kändis började jag blanda ihop alla svar jag samlat in.
Middagen bestod av en kanongod italiensk buffé och bordsvisorna var många och roliga. Sen var det dans natten lång till en fantastiskt duktig trubadur som hade allt från AC/DC till Britney Spears på repertoaren.
Klockan tre på morgonen var jag tillbaka på hotellrummet, trött men nöjd.
Vilken dag!
Åh vad fin du är!
SvaraRaderaÖnskar var varit där, superfabulous bild!