Igår var jag på vinprovning tillsammans med ett gäng glada tjejer i klubben. Vi provade en massa olika sorter. Både röda och vita. Sen drack vi upp det som var kvar i flaskorna.
Idag förstår jag varför det är bra att spotta lite emellanåt när man provar vin.
För att göra bot och bättring gick jag i kyrkan idag. Nej, skämt åsido, dottern till ett par vänner döptes och vi bevistade den stora händelsen. Maken såg rätt obekväm ut hela tiden, den lille hedningen, men jag tycker att det är ganska mysigt att vara i kyrkan ibland. Psalmerna var totalt okända för mig, så någon sång bjöd jag inte på. Men jag mimade åtminstone lite. Trosbekännelsen och Fader Vår rabblade jag dock som ett rinnande vatten. Huvudpersonen blev arg och skrek när prästen blötte ner hennes lilla huvud. Förmodligen för att han förstörde hennes coola mohikanfrisyr.
Efter dopet bjöds det på underbart god smörgåstårta. Det är flera år sen jag åt det senast och jag passade på att mejka upp för lost times. När vi var fullproppade med smörgåstårta dukades det upp ohemula mängder med fikabröd. Tur att de flesta människor har två magar. Trots att jag nästan mådde illa lyckades jag klämma en bulle och ett havreflarn som smakade knäck. Och så undrar jag varför jag är tjock...
Nu tittar jag på P.S. I love you. Och gråter. Det spelar ingen roll att jag sett den ett par gånger förut. Inte heller att jag läst boken.
Mina systersöner skulle skratta om de såg mig nu och säga att det är typiskt moster.
Lipsillen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar