Exkrementsincidenter

Ja det var väl en tilltalande rubrik så säg?

2002 när vi var på väg hem från midsommarfirande i Hallsberg inträffade den första. Vi satt på motorcykeln och färdades i ca 50-60 km/h, just söder om Örnsköldsvik. Plötsligt börjar maken köra slalom. Han svängde så kraftigt att jag hann bli redigt förbannad, för jag trodde att han skulle "skoja till det lite". Precis när jag ska smälla till honom på axeln (vårt interna tecken för "lägg av" eller "sakta ner") hör jag att han skriker "åååååhhhh". Då förstår jag att svängandet inte är frivilligt. Vi har hamnat i ett stort område med utspillt bajs helt enkelt (förmodligen läckage från en förbipasserande slambil) och motorcykeln gled fram och tillbaka i skiten. Som tur var lyckades han hålla den upprätt tills vi nådde torr mark, men vi var allt bra skakis när vi klev av. Tänk om vi hade tippat och kanat fram i dyngan! Om man bortser från risken att vi hade skadat oss är tanken inte särskilt tilltalande ändå.

Eftersom vi den sommaren hade dille på ordet debacle blev denna händelse omtalad som "Det Stora Bajsdebaclet".

Igår var det så dags för nästa. Ett mindre denna gång, men ändå!

Jag tog en promenad med hundarna efter jobbet. Som den ansvarsfulla hundägare jag är plockade jag naturligtvis upp efter den store jycken när han gjort vad han skulle. Utan att gå in på alltför obehagliga detaljer kan jag säga att det var en handfull och lite till. Innan jag hunnit få upp kanterna på plastpåsen ordentligt snubblar jag. Naturligtvis viftar jag till med armarna varpå innehållet i påsen flyger ut rätt över magen på mig. Jackan, klänningen och strumpbyxorna var sig inte lika efter det och det var bara att vända hem och slänga in allt i tvättmaskinen.

Jaha, nu har jag alltså upplevt både det stora och det lilla bajsdebaclet. Är det allt, eller ska jag förvänta mig det enorma och det minimala också?