Igår var jag på ännu en av mina snabbvisiter i Stockholm. Jag blir helt prillig i mitt sävliga norrländska sinne av att alla har så vansinnigt bråttom överallt. Det ska jagas tunnelbanetåg, springas i rulltrapporna och knuffas och armbågas i största allmänhet.
Men å andra sidan blir jag minst lika stressad av att gå bakom folk som går långsamt i bredd eller som står i långa kassaköer och letar plånböcker och räknar småpengar.
Vad bra det vore om alla gjorde allt i min takt. Alltid. Överallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar