Idag fick jag min näst sista Herceptinbehandling. Den 1 mars gör jag min 20:e och sista sejour på onkologens dagvård. Hoppas jag. Även om alla där är fantastiskt gulliga vill jag helst slippa se dem igen - innanför sjukhusets väggar i alla fall.
Min snälla mamma höll mig sällskap och bjöd sedan på en grillkorvstallrik. Jag åt så mycket att jag somnade när jag kom hem.
Nu sitter jag och tittar på Familjen annorlunda. Jag är i sanning imponerad! Att de kommer ihåg vad alla barnen heter är en bedrift bara det! Försöker föreställa mig att inhandla/laga tre gånger så mycket mat och tvätta tre gånger så mycket kläder. Huvvaligen. Julklappsshopping och semestrar vågar jag inte ens tänka på hur det skulle vara. Men i och för sig... Jag kanske inte skulle ha valt maken om han hade haft 10 barn heller. Eller jo! Det skulle jag nog ha gjort i alla fall. Han är ju så söt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar