De senaste dagarna har jag varit lat. Jag har åkt hiss istället för att ta de 85 trappstegen till mitt kontor. Idag sjöng lysröret i hissen på sista versen. Det var mestadels mörkt, men ibland blixtrade det till. Mycket är jag rädd för, men inte hissar, så det bekom mig inte att det skulle vara lite svart. Klev in och passade på att kika i spegeln när det blixtrade. Plötsligt tänkte jag "tänk om jag ser ett till ansikte i spegeln nästa gång det blixtrar!". Då blev jag så rädd att jag nästan bankade på hissdörrarna innan jag kom upp till min våning. Hå hå ja ja, man har inte roligare än man gör sig på jobbet.
På eftermiddagen hade jag ett möte som skrämde mig nästan lika mycket som det imaginära spegelspöket. Det visade sig dock vara en helt ogrundad rädsla och allt förlöpte väl. Tänk att jag alltid ska vara så nervös inför att träffa "högt uppsatta" personer. De är ju bara människor de också! Det där välbekanta tricket att man ska föreställa sig att publiken man talar för sitter naken fungerar inte på mig. Fnitterattacker imponerar sällan på högdjur!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar